Bergmanbilder aktuella på scenen - och i Kulturtimmen
Låt det genast vara sagt – som filmskapare kan man inte just bli större än Bergman. Hans verk har varit stilbildande, böckerna om honom som person och analyserna av det han åstadkommit fyller lätt ett bibliotek och otaliga är de regissörer som bugar i hans riktning.
Och vare sig man som åskådare har sett alla hans filmer eller inte en enda av dem så ger hans namn antagligen upphov till en mängd associationer. Åtminstone om man är över trettio. Är man yngre är det fullt möjligt att namnet Bergman primärt för tankarna till komikern Robert Gustafsson som iklädd basker mumlar något om ångest och kvinnor – men det är en annan historia.
Låt det också vara sagt att det ligger nära till hands att slå på autopiloten och börja tala om mörker och tystnad, tro och tvivel, ångest och mardrömmar när Bergman kommer på tal. Tills man besinnar sig och säger att han ju minsann hade humor också. Mellan varven. Och att det ju nog fanns lyckliga slut i hans filmer också. Om man inte minns fel.
Mörker och ljus
Det underbara med Bergman är att det är svårt att ha fel om man kommer med förslag på vad man tror att hans filmer innehåller. Hans tematiska värld rymmer nämligen fler ämnen och nyanser än Dr. Phils samlade säsonger och när det gäller det känslomässiga spektret spelar han med allt från varm innerlighet till djupaste desperation. Livslust, dödsskräck, hat och kärlek – allt finns där. Och det i både visuell och verbal form.
Om man hellre läser än tittar på film kan man med fördel satsa på texterna. Flera manus finns mellan hårda pärmar och hans egna reflektioner kan man med stort nöje ta del av i t ex självbiografierna ”Laterna Magica” (1987) och ”Bilder” (1990). Orkar man inte läsa kan man ägna ett par veckor åt att på YouTube försöka plöja igenom de intervjuer, filmklipp och analyser som finns samlade där.
Eller så kan man understöda vårt suveräna biblioteksväsende genom att låna klassikernas dvd-utgåvor och titta/lyssna på allt ”extra”-material. Och då kan man ju lika gärna se filmerna också. För första gången. Eller tionde. Här ett talande trailer-exempel hämtat från nätets underbara värld.
I samband med den här artikeln kan du höra längre versioner av de intervjuer som ingår i torsdagens (12.9) Kulturtimmen-sändning. Dels en med kritikern Charlotta Ödman som skrivit en personligt hållen essäsamling (Bilder från Bergman, 2012) om sin resa genom Bergmans långfilmer, dels en med regissören Pasi Lampela som är mitt uppe i repetitionerna inför Helsingfors stadsteaters uppsättning av ”Scener ur ett äktenskap” (premiär 19.9).
Kulturtimmen: Inslag: 12.09.13 kritikern Charlotta Ödman om Ingmar Bergmans verk
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
