Snabba Cash 3 – ingen Deluxe-version

År 2006 introducerade advokaten Jens Lapidus ett gäng råbarkade typer i sin debutdeckare ”Snabba Cash”. Framgången var omedelbar och nu har den tredje och avslutande filmen i serien Finlandspremiär. Hur skall det gå för JW, Jorge och Radovan?

Det börjar med en snabb genomgång av vad som hänt hittills. Korta ögonblicksbilder ur det förflutna introducerar de centrala gestalterna och placerar dem i en given miljö, i ett pågående händelseförlopp och i mer eller mindre tydliga sinnestillstånd.

Mycket är de facto ungefär som det var i begynnelsen. Svenska arbetargrabben JW (Joel Kinnaman) är visserligen många illusioner fattigare men han söker fortfarande sin försvunna syster, chilenaren Jorge (Matias Varela) drömmer fortfarande om den där sista stora stöten som skall göra alla andra stötar onödiga medan serben Radovan (Dejan Cukic) fortsätter att polera sitt imperium. Med blod, svett och tårar. Huvudsakligen andras.

Ny regissör - gamla grepp

Regissören är visserligen ny i ”Snabba Cash”-sammanhang – Jens Jonsson har efterträtt Babak Najafi, som i sin tur efterträdde Daniel Espinosa – men greppet är ungefär detsamma. Mycket snabba klipp, lite rörlig kamera, idel suggestiv, adrenalinpumpande musik och många olika språk. Och precis som tidigare lägger sig hotet om förestående våld som en våt filt över helheten. Vi vet att folk kommer att misshandlas och skjutas. Vi har sett det mesta förut; maffiastuket, de skumma lokalerna, de halvnakna kvinnorna, antihjältarnas uppgång och fall. Insvepta i krutrök, tobaksrök, rökelse och parfym.

Och trots det sitter man där och väntar på att få veta hur det går. Vem kommer att stå när slutkampen är över? Kommer någon alls att överleva? Det är ju möjligt att man blundar lite när blodet strittar som allra mest, men öronen spetsar man desto mer lystet när det visar sig att superskurken är finsk och att det kommer att talas finska mellan varven. Hur ofta händer det att man ser nyktra finnar ta till hårdhandskarna i svenska filmer? Och jo, jag räknar medvetet bort finlandssvenskarna Tobias Zilliacus i ”Hypnotisören” och Mats Långbacka i ”Hamilton”.

Slutet gott – allting gott?

Behövde vi en ”Snabba Cash 3”? Tja, det är naturligtvis en enorm lättnad att få veta hur det gick, även om slutbildens hyllning till den klassiska Hollywood-logiken gällande vem som överlever kriminella uppgörelser av den här arten känns något påklistrad. Och visst har serien skapat nya stjärnor som även gått på export.

Daniel Espinosa fick redan ifjol regissera de riktiga Hollywoodhårdingarna i ”Safehouse” och när man ser Joel Kinnaman gästa amerikanska tv-soffor inser man att ”a star is born”. Även internationellt. Nu skall det bli intressant att se vad som händer med de övriga; såväl Varela som Cukic har intensitet och utstrålning som borde räcka bortom den hårdkokta actiongenrens gränser.

Vill vi ha ytterligare en fortsättning? Nej, efter treans 127 minuter långa slutspurt borde det definitivt vara slutskjutet på den här fronten. Vi har sett den svenska undre världen ta plats på duken på ett trovärdigt sätt och vi har insett att om svenska regissörer lyckas få ett halvt dussin språk att existera sida vid sida på ett ledigt sätt så borde det inte vara omöjligt för finländska regissörer att så småningom göra detsamma. Vi kunde ju t ex börja med de två största språkgrupperna. Liksom.

Den som vill se "Snabba Cash" och "Snabba Cash 2" har en chans att göra det på Yle Fem i december. Den första filmen i serien visas den 15.12 och uppföljaren den 22.12.