Dokumenterade tillfälligheter

Seportaget startar i höst sin femtonde säsong och har till dags dato sänt 307 stycken halvtimmeslånga dokumentärer. Om man sträcktittar på dem alla går det åt fyra arbetsveckor.

Som producent har jag tagit mej an bestyret i mindre portioner längs med åren. Vanligtvis räcker det med två till fyra genomtittningar per program. Under tittandet blir man uppmärksammad på hur olika sammanhang växer fram. Bekanta platser, institutioner, skeenden, jippon och människor vimlar förbi i dokumentärerna. Förutom information, identifikation och upplevelser stimuleras nyfikenheten påhejad av skvallerfaktorn när studie- och milikompisar, arbetskamrater, grannar, vänner och ovänner dyker upp på tv.

Hösten inleds den 12 september med program nummer 308: Bland änglar och demoner av Kati Grönholm. Dokumentären handlar om en uppslitande konflikt inom en familj, hur det känns att uteslutas ur Jehovas vittnen. Mamman, med sina två döttrar, har inte haft kontakt med den äldsta dottern på sex år.

Den äldsta systern är ett hängivet Jehovas vittne och följer de givna reglerna till punkt och pricka. Seportaget belyste den här sidan av historien i våras (Jehovas vittne för evigt, Kati Grönholm 2013). De här två programmen och deras inbördes relation är ett typexempel på ett kausalt- eller orsakssamband. De stränga regler Jehovas vittnen följer är orsaken till utestängningen och den splittrade familjen är dess verkan .

Kausalalitet eller slumpen

I mindre samhällen är det ibland oundvikligt att samma människor dyker upp i helt i olika sammanhang. "Vi skulle fylla sjutton då det hände och jag förlorade min bästa vän. Det var som om hela stan slutade andas. Självmordet blev någonting som alla tänkte på men som man inte skulle tala om." Så här beskrev en tonårsflicka sina känslor efter att tre ungdomar och vänner gjort självmord inom några år. Pargas var skakat och chockat (Efter tre vintrar kommer våren, Kati Grönholm 2012).

Flickan är en av de två utestängda systrarna som höstens första Seportaget handlar om. Här saknas orsakssamband och då talar vi om ett statistiskt samband: Två relaterade händelser kan bero på en tredje händelse. I det här fallet råkade Kati Grönholm snubbla
över caset med utestängningen vid inspelningarna av Efter tre vintar kommer våren.

Samma personer i olika program

Muskelknuttarna Chippendales Finland uppträdde, vid millennieskiftet, med småerotisk showdans runt om i Finland. Hangöpojken Jucci Hellströms oljade muskler drog mest blickar till sej. Seportaget följde turnélivet, Jucci på på scen, backstage och privat. Han hälsar t.ex. i slutet av programmet på sin morfar och morbror på Knappsholm i Ingå (Bara pojkar, Peter Wallenius 2000). "Om man vill upprätthålla en 200-årig tradition, så måste man vara optimist" säger Krister Hellström som i sjunde generationen yrkesfiskar med sin far i Ingå skärgård. (Än finns det liv på Knappsholm, Max Holm 2001)

Ett annat exempel på dokumentärstafett.

Kyrkoherden i Västanfjärds församling, Dorthe Haldin kom att predika som första kvinna i Lappfjärds församling i Österbotten. Kvinnoprästfrågan delade Lappfjärds församling och en egen kvinnlig präst saknades. Därför blev Dorthe inbjuden av den liberala falangen för att leda en gudstjänst. (Kvinna, präst och predikan, Mikaela Weurlander 2007) Året därpå lämnar Dorthe jordelivet. Stigs Kontor & Foto i Dalsbruk får i uppdrag att framkalla begravningsbilderna. Fotografierna redigeras och Dorthe kommer postumt med i en scen i följande Seportaget. (Stigs kontor, Eero Wallén 2008)

Var och en av oss kan upptäcka, ur sin egna synvinkeln, hur vilda orsakssamband som helst. Tre av mina klasskompisar har till exempel dykt upp i Seportaget. På klass 3b i Svenska Normallyceum satt jag bredvid en kille som höll på med fäktning. "Som stor" blev Thomas Elfgren en frispråkig kriminalöverkommissarie. (Polisen som blev pappa och kung, Kati Grönholm 2012). En annan klasskamrat var Tom Holmlund, kommande byggmästare och expert i radioprogrammet Lördax. Han var initiativtagare till att en iskopia av Ulrika Eleonora kyrkan byggdes på Senatstorget i Helsingfors. Tom vigdes i den iskyrka han var med om att bygga. (Kyrkan, Tom och Tintti, Eero Wallén 2000)

Ett gammalt klassfoto

För att komma i riktigt rätt Stimmung letar jag fram ett av mina klassfoton.

I det avskalade klassrummet 5b i Norsen 1971-72 sitter tre Henrik, tre Peter och fyra stycken Kaj. I dag är de antagligen ersatta av lika många Anton, Oscar eller Sebastian. Hongkonginfluensan H3N2 härjade som värst vid fotograferingsögonblicket och av klassens 38 elever fattas tio. Jag, också en Peter, sitter längst bak. Framför mej sitter Tom Eklund med grymma mustascher. Vi andra som bara hade några stackars fjun under näsan. Tom var intresserad av jakt och blev med tiden jaktchef i Österbotten. Slumpen ledde honom senare till Seportaget (HBT-föräldrar, Eero Wallén 2010)

Längst fram sitter bröderna Huber. De var också jaktintresserade och skickliga skeetskyttar. Bröderna deltog samma år i en grandios och lyckad fasanjakt, med idel adel och verkställande direktörer, på Tervik gård i Pernå. Min uppgift var att skrämma fasanerna upp i flykt. Louis Ehrnrooth hade en skyddad uppväxt på Tervik gård i början av 1900-talet. Han fick varken tala med tjänstefolket eller leka med andra barn, uppfostringsmetoderna var från 1700-talet. (Möten och minnen, Nina Björkman-Nystén 2001)

På bilden längst till vänster står gymnastikläraren Caj Stålström som kom att bli min radiokollega och rumsgranne på Sommargatan 2 och dessutom sommargranne i Bodom. Som pensionär är han aktiv i många föreningar och instruktör i allehanda kurser. Till exempel sommaren 1999 anordnades ett läger på Breidablick vars syfte var att papporna bättre skulle lärakänna sina barn. Ledare för lägret var ”Ståla” (Pappor och barn, Eero Wallén 1999).

Själv deltog jag 1968 i ett sommarläger på Breidablick, följande år dog min pappa. Lägerverksamheten inleddes på Hangö udd på redan 1920-talet. Den första vaktmästarens son Hilding Nyström berättar att dagens Breidablick genomgått stora förändringar sedan 1927 (Breidablick - förr och nu, Jan-Eric Nyström 2011)

Längst bak står, den sjätte Kaj, auskultanten i gymnastik Kaj Åström Han var skyttekung i HIFK och handbollslandslaget och valdes två gånger till årets spelare i Finland. Han var förstås en stor idol i den här handbollstokiga klassen. Åtta av oss spelade handboll, alla i HIFK. Själv spelade jag i C-juniorerna med Göran Åberg som sitter framför Tom med mustaschen. Göran spelade samma år sin första match i herrlaget, som C-junior ! Två år senare debuterade han i landslaget, i en ålder av, 17 år 8 månader och 4 dagar. När den här bilden togs var, HIFK: målvakt långt senare, regissören Arthur Franck varken född eller påtänkt. (På Guds frekvens, 2007 - Källmans kval, 2010 - Slaget om Västnyland 2012 - I konfliktzonen 2013 alla Arthur Franck)

Läraren på bilden borde egentligen ha varit vår klassföreståndare Harry Krogerus. Krogerus var en mycket omtyckt och var en av de få lärare som inte hade problem med ordningen i klassen. Kaos och virrvarr var det allmänt rådande tillståndet. Det nya programmet ”Naturväktarna” startade på radion det här året. Naturvetaren Krogerus var ett självklart val som expert. Han svarade på lyssnarnas frågor fram till 1997 (Hallå, Hallå – det här är naturväktarna, Mikaela Weurlander 2012). Tre år efter att den här bilden togs slutade eran som pojkskola. Norsen blev samskola och en kommande flickelev skildrade som vuxen skolelevernas vardag i sin forna skola (Norsen, Karin Tötterman 2007). Undrar om jag glömt bort någonting. Kanske borde jag titta genom programmen en gång till.

Peter Berndtson
Projektledare
Seportaget