Hoppa till huvudinnehåll

Vega

Upp med svansen!

Från 2013
Uppdaterad 19.09.2013 13:41.
Pia & Peter
Bild: Yle

Jag föddes på 50-talet då när man var väldigt mån om att barnen inte skulle skämmas bort med att tas upp i tid och otid. Min mamma har berättat om hur hon grät i fyra timmar i ett rum medan jag grät fyra timmar i ett annat. Babyn skall matas med fyra timmars mellanrum och att skrika lite stärker bara lungorna, det hade sköterskan på rådgivningen sagt.

Programmet är inte längre tillgängligt
Pia & Peter: Podcast Pia & Peter - Självförtroende - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)

Sen blev jag ett brådmoget ensambarn, tills jag som sexåring fick en syster och lite senare en syster till. Jag var det första barnbarnet och fammos ögonsten och mammas och pappas stolthet, men barn skall synas och inte höras och din vilja sitter i pappas ficka. Och känslor, dom var lite farliga, skrattar man före frukost så gråter man före kvällen och arga små flickor som smäller i dörrar får gå till sitt rum och lugna sig.

Nu menar jag inte att mamma och pappa var dumma med mig, jag fick massor av kärlek och bevis på hur stolta de var över mig, det var bara den tidens sätt att se på barn. Man skulle uppfostras till att vara snäll och behärskad. Och speciellt små flickor skulle lära sig att se andras behov och kunna ta hand om småsyskon och vara duktiga stora flickor. Och det lärde vi oss vi femtiotalister. Och många av oss, speciellt kvinnor, är fortfarande väldigt duktiga och bra på att ta hand om andra och kanske också ganska stolta över hur duktiga vi är och hur mycket vi orkar. Men samtidigt känner vi oss ofta otillräckliga och sneglar ängsligt runt omkring oss för att fånga upp alla tecken på godkännande - eller hjälp - missbelåtenhet, hos omgivningen.

Poia & Peter
Bildtext Chris-Marie Törnroos och Dan Idman diskuterade
Bild: Pia Abrahamsson / Yle

Det att få ta plats bara för att man finns, att vara värdefull i sig utan att göra rätt för sig på något sätt, känns kanske lite främmande för oss. Ändå tar vi ofta mycket plats i vår längtan efter godkännande. Det är utmanande det här med självförtroende. Och självbild... Om jag har byggt min bild av mig själv på att jag är duktig och tar hand om andra. Om jag har ett gott självförtroende eftersom jag vet att jag är bra på det jag gör. Kan jag ändå ha en dålig självkänsla?