Kungliga kollektivet – inget trångt singelboende
Är drömmen om en paradvåning med fiskbensparkett och högt i tak för kostsam? Då kanske ett rum i ett kollektiv är alternativet för dig.
I en ljus och fashionabel paradvåning på en välrenommerad adress i stenstaden bor Sandra Grindgärds, Silja Borgarsdóttir Sandelin och Heidi Maanittu tillsammans sedan ett år tillbaka. Sitt hem har de döpt till Kungliga kollektivet. Sinnebilden av en sjabbig studentlya som sett för många fester och för lite diskmaskin krossas snabbt.
-Jag har tidigare bott i kollektiv och tycker om den boendeformen. Det är bara inte så lätt att hitta ett, så man får skapa det själv, berättar Sandra.
Sandra, Heidi och Heidi känner varandra sedan tidigare, och har alla ungefär lika stora rum. I lägenhetens minsta rum på åtta kvadratmeter bor en invånare som strax ska flytta. På nätet kan man fylla i en bostadsansökan, ifall man vill bli en del av kollektivet.
Kylskåpet som magiskt fyller på sig själv
En titt i kylskåpet bekräftar även att detta inte är fråga om några förvuxna studenter som inte klarat av att skaffa sig egna hem: färskvaror, grönsaker och annat gott fyller hyllorna. Inga halvuppätna portioner med makaroni och tonfisk här inte. Men vem som fyller kylen förblir lite oklart.
-Ja det undrar jag också, skrattar Sandra när jag frågar dem om saken.
Förvånansvärt smidigt går även införskaffandet av förnödenheter som toalettpapper och diskmedel.
-Vi har en burk med slantar i som den som handlar toalettpapper eller tvättmedel kan ta ur, och så fyller vi på med jämna mellanrum, förklarar Silja.
Konsensus råder i kollektivet, det finns varken nedskrivna regler eller scheman för diskturer.
-Vi har ju diskmaskin, så det gör ju saken lättare, menar Heidi.
I lägenheten finns skilt toalett och badrum, så inte ens där har livet kört ihop sig.
-Jag kommer inte ihåg att jag sku ha köat till badrummet eller försenat mig för att det varit upptaget på toaletten, konstaterar Sandra.
Kungliga kollektivets charm ligger även i att alla med jämna mellanrum är ute och reser.
-Vi är ganska vana med att någon alltid är borta, sällan är alla hemma på samma gång. Så det finns utrymme att vara för sig själv, konstaterar Sandra.