Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Kerstin Kronvall: De sökte ett bättre liv

Från 2013
Uppdaterad 17.10.2013 07:50.

De kommer till Moskva från andra delar av Ryssland eller kanske från Uzbekistan, Kirgizistan, Azerbajdzjan eller Georgien. Då de väl ramlat in i den moskovitiska smältdegeln glömmer omvärlden vilka de är och talar om dem med ett gemensamt namn: immigranter. Och den tyngd av förakt som många äktslaviska Moskvabor lägger in i ordet kan få berg att sjunka samman, skriver Svenska Yles tidigare Moskvakorrespondent Kerstin Kronvall.

Under några dagar har vi nu fått in nyheter om demonstrationer och rasistiska slagsmål i en Moskva-stadsdel efter ett mord. Oroligheterna och våldshandlingarna började efter att etniska ryssar for ut mot inflyttade. Hatet blossade upp utan att man reflekterade kring att det i själva verket handlade om ett mord, alltså en situation där en människa dödar en annan människa. Grupptillhörighet har i rimlighetens namn inget med det att göra.

Med häpnadsväckande kritiklöshet har många medier utanför Ryssland upprepat det ryska myndighetsspråkbruket. Man har talat om de inflyttade med ett gemensamt namn, immigranter, utan att ha någon som helst säker kunskap om varifrån de har kommit.

På torgen och i saluhallarna i Moskva är nästan alla försäljare inflyttade. Vissa försäljningsställen styrs av tjetjener, andra av georgier eller uzbeker. Kampen på marknaden är hård och den som har lyckats komma in på ett område där försäljningen går bra och vinsten blir fin flyttar mycket ogärna på sig. Därför uppstår det med jämna mellanrum renodlade strider mellan torgens högsta chefer. Det är inte alls ovanligt att vapen finns med då striden står som hetast.

De vanliga försäljarna som bjuder ut granatäpplen, lavasj-bröd eller fikonsylt kämpar inte om de stora pengarna. Många av dem har inget uppehållstillstånd i Moskva och många av dem har heller ingen egen bostad. Det finns saluhallar där försäljarna övernattar även om det är olagligt. De flesta av de här människorna har lämnat sina hemtrakter eftersom de inte har möjlighet att försörja sig där. De utnyttjas av sina arbetsgivare, de lider pin i dåliga bostäder och de möter förakt. Men för många uppvägs allt detta av att de kan skicka pengar hem till sin familj. Som alla människor i hela världen vill de ge sina närmaste ett så gott liv som möjligt.

Utan torg och saluhallar skulle Moskvaborna bli rasande. Var skulle de köpa de saftigaste tomaterna eller den mest smakligt salta kaukasiska osten om torgen inte fanns? Och ändå tycker många så väldigt illa om de inflyttade. De sägs ta jobb av ryssar, de sägs stjäla, lukta och störa. De är också en perfekt fiende då stadens ledning vill rikta missnöjet blad stadsborna mot någon annan än mot dem som har den politiska makten.

När nu tusentals torgförsäljare greps och deras papper kollades kunde Moskvas påpissade poliskår visa upp resultat. Se nu hur effektiva vi är! Stadens ledning kunde än en gång gå ut och tala om strängare krav för inflyttade, registreringstvång för dem som flyttar inom landet och kanske till och med visum för dem som kommer från tidigare Sovjetdelstater som nu är självständiga.

Men ingen tycks bry sig om att göra något åt det ökade främlingshatet och den ökade rasismen som så tydligt visades upp under slagsmål och demonstrationer. Och ingen tycks heller bry sig ett enda dugg om de mest utsatta, de inflyttade som smyger och hukar för att klara vardagen och dessutom kunna skicka lite hjälp hem till familjen.