Alla tiders nakenhet
- Vi ville se vad som var möjligt att göra. Det säger författaren Claes Andersson i programmet Rivet ur arkivet som handlar om offentlig nakenhet.
Andersson var en av författarna till pjäsen ”Kropp” på Lilla teatern i slutet av 1960-talet där skådespelarna föresatt sig att inleda med en nakenscen.
- Vi var nakna också under övningarna och märkte att det nog inte var så enkelt, trots allt. Vi höll repetitioner ombord på en båt och jag minns en gång då jag kom dit och blev ganska chockerad då en av de kvinnliga skådespelarna kamratligt tog tag i vissa delar av mig...
Synen på nakenhet inom konst och kultur, reklam och politik har förändrats under hela 1900-talet. I början av seklet väckte den nakna statyn Havis Amanda direkt anstöt bland helsingforsborna, medan det ca 100 år senare ses som ett pittoreskt inslag då tusentals finländare poserar nakna vid foten av samma Amanda. Det var den amerikanska fotografen Spencer Tunick som en tidig morgon år 2002 mobiliserade folk till en inte tidigare skådad offentlig nakenhet - inte ens på våra bastubreddgrader.
Bastun ja. Den har antagligen påverkat finländarnas syn på nakenhet. Vår bastukultur har åtminstone konkret fört in nakenheten i finländsk film.
- En typisk nakenscen i en modern finsk film är för männens del att de antingen badar bastu eller springer omkring berusade och gör vansinnigheter, säger Svenska yles filmkritiker Silja Sahlgren-Fodstad.
Fängelsedom
Nakenheten betraktades med stränga ögon ännu i slutet av 1960-talet. Då dömdes konstnären Matti Juhani Koponen till fängelse för att ha uppträtt naken. Detta trots att kläderna redan kastats i flera andra konstnärliga produktioner, t.ex. i Kropp som Claes Andersson berättade om samt i musikalen Hair som gjordes både på svenska och finska i slutet av 1960-talet och där skådespelarna likaså en kort stund var nakna. Vissa ansåg att Koponen i.o.m. fängelsedomen hade behandlats orättvist jämfört med andra. I programmet ser vi honom kommentera frågan några år senare.
Riksdagshuset har visserligen nakna statyer i plenisalen, men i övrigt är det sällsynt med bar hud. Därför blev alla rejält överraskade då den italienska politikern Cicciolina under sitt besök i riksdagen i slutet av 1980-talet beslutade sig för en lite annan klädkod:
- Plötsligt tog hon fram sitt bröst och Mikko Pesälä som var talman började slå vilt med sin klubba, minns Claes Andersson som var riksdagsledamot då det begav sig.
Nakenheten ökade på alla fronter fram till millennieskiftet då man så småningom började bli allt mer bekymrad över den. Lättklädda kvinnor i underklädesreklamer på stan debatterades t.ex. hårt under 2000-talet. En diskussion som det förövrigt fortfarande kan finnas anledning att föra.
- Skillnaden mellan kvinnlig och manlig nakenhet i reklamen är ofta att kvinnan är ett objekt och mannen ett subjekt, dvs kvinnan blir beundrad medan mannen gör nånting, säger Åke Finne, lektor i marknadsföring på Hanken.
Vart vi egentligen har kommit idag är svårt att säga, det beror lite på vart vi vänder blicken. Men mycket har ofrånkomligt hänt i modern tid.
- Vill man göra någonting överraskande nu så är det snarare att klä på sig lite, konstaterar Silja Sahlgren-Fodstad.
Yle Fem måndag 29.9 kl. 22.00.
Repris fredag 3.10 kl. 18.30.
Mer material på samma och närliggande teman hittar du på yles arkivsidor på nätet. Redaktör för det materialet är Ida Fellman. Tidigare avsnitt hittar du på ylearenan. Programmet är en repris från hösten 2013.
Redaktör: Ulrica Fagerström. Fotograf: Henrik Leppälä. Klipp: Anne Halttunen. Uppläsare: Rolf Granqvist. Grafik: Rikard Lassenius och David Reilly. Ljudmix: Teemu Tanskanen. Färgkorrigering: Ilari Paavonen. Programmusik: Markus Sandberg. Arkivredaktörer: Ida Fellman, Erja Sievänen och Anci Varoma. Informatör: Aki Kangas. Produktionskoordinator: Camilla Nordenswan. Projektledare: Lotta Wigelius-Wulff. Producent: Bo Ahlgren.
' /%3E%3C/svg%3E)
