Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Arbetstagare och skolelever utsatta för farligt höga radondoser

Uppdaterad 21.10.2013 17:24.
Bildtext Jarkko Ruokonen installerar radonmätare i en restaurang i Träskända. Här funderar han på var de ska placeras.

På de allra flesta arbetsplatser, och i de flesta daghem och skolor har man aldrig gjort radontester trots att lagen kräver det. Ointresset innebär att många finländare lever i farligt höga radondoser - till och med högre doser än om de arbetade i ett kärnkraftverk.

Bildtext Restaurang Huili i Träskända ligger vid Strandgatan och är byggd år 2008.

I restaurangen Huili i Träskända håller radonföretagaren Jarkko Ruokonen på med att lägga ut några mätare som ska upptäcka hur höga halter radon - eller radioaktiv ädelgas - det finns i inomhusluften. Förra veckan rapporterade Yle Nyheter om att de allra flesta hem är otestade men detsamma gäller också för arbetsplatser och offentliga utrymmen.

Ruokonen hänger en radonmätare i restaurangköket i ett snöre från taket - på tillräckligt avstånd från väggarna. Mätaren ska sedan vara kvar där i två månader innan den skickas till ett laboratorium för analys.

Personalen är skeptisk till mätningen

- Det här var spännande, kommenterar kökschefen Toni Päivinen med ironi i rösten.

- Det känns som om vi jobbar i en bomullsfabrik i Asien där någon kommer in för att kolla om det finns barn eller slavar som jobbar här, fortsätter han.

Men när Päivinen får höra att mätningen är viktig och i bästa fall kan förebygga att personalen insjuknar i lungcancer förändras hans tonläge och han är glad över att radonhalten kollas upp.

Enligt Strålsäkerhetscentralen orsakar radon omkring 300 lungcancerfall varje år i Finland. Det är den andra vanligaste orsaken att råka ut för sjukdomen, efter rökning. De som drabbas har vanligen bott eller jobbat i lokaler med farligt höga radonvärden i flera år.

Också restaurangchefen Paula Ahola som har beställt mätningen var först skeptisk.

- Jag trodde först att det var någon som försökte lura mig, för ingen har från officiellt håll informerat mig om att radonhalten faktiskt måste testas, säger hon.

De flesta dömer felaktigt ut mätningen

Bildtext Ruokonen informerar många företag om radontester - oftast per telefon.

Det här är en vanlig reaktion som radonföretagaren Ruokonen möter – flera gånger per dag – när han kontaktar företag och andra som driver verksamhet i offentliga lokaler och frågar om de vill ha hjälp med att utföra radontester.

- Många dömer direkt ut mitt förslag. De kommenterar ofta att radontester inte berör dem och att de inte behöver skrida till åtgärder.

Men det här stämmer alltså inte.

Obligatoriskt på ett sextiotal orter

Bildtext På Strålsäkerhetscentralens webbplats finns <yle-shortcode-link data-url="https://www.stuk.fi/sateily-ymparistossa/radon/kunnat/sv_FI/kuntalista/">en lista</yle-shortcode-link> över kommuner där radonhalten måste mätas.

På 63 orter i Finland måste alltså arbetsgivaren eller den som driver verksamhet i offentliga utrymmen se till att ett radontest görs. Det sägs i strålskyddslagen.

Kravet gäller till exempel arbetsplatser och utrymmen såsom daghem, skolor, klubblokaler och restauranger. Det här förutsatt att de befinner sig i en kommun där mer än vart tionde radontest har överskridit de tillåtna halterna. Det är fallet på många orter i södra Finland. En uppdaterad lista över berörda kommuner hittas på Strålsäkerhetscentralens webbsidor.

De obligatoriska mätningarna utförs ändå i mycket liten utsträckning.

Minst åtta av tio lokaler är otestade

Bildtext Restaurangchef Paula Ahola ser med spänning fram emot radonresultaten. "Det är viktigt att låta testa sina lokaler", säger hon och hoppas att fler gör detsamma.

- Mer än 80 procent har inte gjort ett radontest, uppskattar Ruokonen och preciserar att det är en försiktig bedömning.

Han tillägger att den verkliga andelen otestade ställen nog är ännu högre. Strålsäkerhetscentralens laboratorium bekräftar den här bedömningen för Yle Nyheter.

- Det är upp till de enskilda företagen och de som driver verksamhet i offentliga lokaler att kolla radonhalten, betonar myndighetens överinspektör Eero Oksanen.

Han påpekar att Strålsäkerhetscentralen inte i första hand har ansvar för det här.

- Och om halter över det tillåtna - alltså mer än 400 bequerel per kubikmeter - upptäcks så ska myndigheten informeras om det.

Åtgärdsgränser för radonhalten i inomhusluften på arbetsplatser:

Årlig arbetstid Åtgärdsgräns (bequerel/m³)
Regelbundet arbete (över 600 timmar om året) 400
Högst 600 timmar 1 000
Högst 300 timmar 2 000
Högst 100 timmar 6 000

Gränserna i tabellen tillämpas på "normala" arbetsplatser och på gruvor, brytningsplatser och tunnlar. I daghem, skolor och andra offentliga utrymmen är åtgärdsgränsen 400 Bq/m³ oberoende av vistelse- eller arbetstider. Källa: Strålsäkerhetscentralen/Stuklex

Få resultat når myndigheten

Bildtext Endast 238 stycken anmälningar om för höga halter nådde Strålsäkerhetscentralen i fjol.

Hur många meddelanden om för höga radonhalter har Strålsäkerhetscentralen då fått in? I fjol var det drygt 200 stycken. Och antalet har varit ganska stabilt under de senaste fem åren. Det här är lugnt sagt en mycket låg siffra med tanke på att det finns hundratusentals ställen som ännu måste granskas.

- Läget är verkligen inte under kontroll, det måste jag medge, säger Oksanen.

Radonföretagaren Jarkko Ruokonen efterlyser mer information från Strålsäkerhetscentralens sida.

- Myndigheterna har inte berättat för folk att de måste testa. Om folk skulle vara mer medvetna så skulle de också vilja utföra radontester.

Större strålningdos än i ett kärnkraftverk

Lovisa kärnkraftverk
Bildtext Lovisa kärnkraftverk. (Arkivbild)

Ruokonen saknar förståelse för att myndigheterna inte gör mer - med tanke på att radon faktiskt tros orsaka så mycket som 300 lungcancerfall varje år i Finland. En arbetstagare som jobbar heltid i ett utrymme med förhöjd radonstrålning kan i värsta fall utsättas för en strålningsdos som är större än det som är tillåtet för en person som jobbar i ett kärnkraftverk.

- Var och en förstår säkert att strålningen i ett kärnkraftverk är farlig men omgivningen på ett kontor, i ett daghem eller ett sjukhus är svårt att intuitivt tänka sig som farlig och cancerframkallande, kommenterar Ruokonen.

Mer information efterlyses

Ruokonen säger att han är medveten om att den ansvariga myndigheten Strålsäkerhetscentralen inte har tillräckligt med pengar men han menar att det skulle vara mycket viktigt att den informerade mer om radonfaran.

Han föreslår att myndigheten skickar ut information per e-post till alla kommuner och till många arbetsplatser.

- Det behöver inte bli dyrt, menar han.

Strålsäkerhetscentralen verkar sky extra jobb

Bildtext En radonmätare kan beställas till exempel <yle-shortcode-link data-url="https://verkkokauppa.stuk.fi/?l=sv">på Strålsäkerhetscentralens webbplats</yle-shortcode-link>.

Överinspektör Oksanen på Strålsäkerhetscentralen håller ändå inte med.

- Ökad information skulle leda till mer frågor från allmänheten och fler bedömningar av mätresultat.

Du läste rätt. Han betonar att det skulle innebära extra arbete för dem om de informerade mer om radon. Det låter nästan som om Strålsäkerhetscentralen vill undvika att informera folk för att inte behöva jobba mer.

Också den här nyheten kommer säkert att innebära att Strålsäkerhetscentralen tvingas svara på fler samtal och e-postmeddelanden om radon än de kanske skulle önska. Men det är samtidigt deras uppgift som ansvarig myndighet.

"Mer resurser behövs"

Strålsäkerhetscentralen har ändå en förhoppning om att så småningom öka radoninformationen för att främja finländarnas hälsa och i slutändan spara samhället stora pengar och minska på mänskligt lidande. Men för att det ska lyckas behöver myndigheten tilläggsresurser.

- Om man vill att läget ska förbättras på ett avgörande sätt så skulle vi behöva mer resurser, säger Eero Oksanen.

Han hoppas nu att Social- och hälsovårdsministeriet tilldelar mer pengar för radoninformation i nästa års budget. Hur det går får vi säkert skäl att återkomma till i ett senare skede.