Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Bemanningsföretag allt vanligare i medievärlden

Från 2013
Jens Finnäs
Bildtext Jens Finnäs är frilansjournalist i Stockholm

Inom finländsk journalistik börjar man se samma fenomen som i Sverige: allt fler former av anställningar, där bemanningsföretagen blir viktigare. Arbetstagarnas organisationer befarar sämre arbetsvillkor och löner, medieföretagen ser fördelar i flexibilitet. Inte minst ekonomiskt lönar det sig.

Har man en specialitet som man är ensam om, klarar man sig bra i arbetslivet. Den erfarenheten har den finlandssvenska frilansjournalisten Jens Finnäs gjort under två år i Stockholm. Han satsar på sitt specialkunnande inom datajournalistik, som m ånga mediehus frågar efter i Norden. Han har inga ambitioner om fast jobb inom journalistiken, eftersom det är praktiskt taget omöjligt. Men han längtar egentligen inte heller efter det.

Frilansare kan tillföra nya idéer och metoder i gamla trötta mediehus. Men, medger Jens Finnäs, frilansarbete i korta projekt går bra så länge man är ung och frisk. Någon trygghet ger det inte. Han har aldrig prövat på bemanningsföretag, utan försöker försörja sig inom det egna företaget Journalistik++.

Varierande anställningar

De olika formerna av anställningar på redaktionerna i svenska mediehus låter som ren cirkus. Det finns fasta tillsvidareanställda och inhoppare på dagsbasis. Det finns frilansare på korta projekt och ”fastlansar” på längre. Dessutom ringer alltfler medieföretag till bemanningsföretagen som kan erbjuda expertis och snabb hjälp för arbetstopparna. De som kommer från bemanningsföretagen kan ha fast anställning eller hoppa in tillfälligt.

Det svenska journalistförbundet kritiserar bemanningsföretagen. Lönevillkor och arbetstider är andra än redaktionens egen personal. De inhopparna får vara beredda att hoppa mellan olika arbetsplatser och uppdrag, ofta på minimal varsel.

Sverige visar vägen

Bemanningsföretagen har blivit en del av vardagen i Sverige. De erbjuder ofta fast jobb, men på varierande arbetsplatser - och med olika arbetsförhållanden.

Henrik Bäckström som är förbundsdirektör hos Bemanningsföretagens gemensamma intresseorganisation tillbakavisar påståendet om sämre löner, men kollektivavtalen varierar.

Bemanningsföretagen blir billigare, kundföretagen slipper anställa eget folk. Alla gör en vinst:

-Vinsten för kunderna har att göra med att de kan jobba effektivare i företaget, få mer gjort i arbetstopparna, om alternativet annars hade varit att arbetet blir ogjort. Nu får man mer styrbar verksamhet som kommer alla till del.

Fördubbling på kommande

Bemanningsföretagen är ännu kontroversiella, men har funnits länge inom svensk industri. De anlitas också av myndigheter, skolor, flygtrafik, sjukvård - och nu mediebranschen.

Kundföretagen slipper stor administration att rekrytera, administrera och avlöna egen personal, det sköter nu bemanningsföretaget. De har inte heller personalkostnader f ör sådana tider när personalen inte behövs, påpekar Henrik Bäckström,

- Industrin i Sverige är mycket konkurrensutsatt, men tycks ändå anse ett det finns en ekonomisk fördel i denna lösning. Administrativa stordriftsfördelar ger vinst åt alla.

Ute i Europa har man kommit mycket längre i användningen av bemanningsföretag, enligt Henrik Bäckström. I Tyskland och Holland arbetar 2-3% av arbetsstyrkan i bemanningsföretag, i Sverige kanske 1%. -Vi kan alltså räkna med en fördubbling, och ändå blir det en liten andel, påpekar Henrik Bäckström.

98 procent av de anställda jobbar fortfarande direkt för företagen.

På Svenska journalistförbundet är man inte lika förtjust. Ulrika Widsell är journalisternas viceordförande, och leder en aktionsgrupp för bemanningsanställda. Bemanningsföretagens kortsiktiga användning leder till oregelbundet arbete och otrygghet, kritiserar hon. Vill man ha god journalistik ska man ta väl hand om de anställda, det här leder bara till otrygghet. Några medieföretag har grundat egna bemanningsföretag som administrerar personalen i allt större koncerner.

Eventuellt bättre lönsamhet för medieföretagen ska inte ske på bekostnad av journalisternas allt sämre, ojämlikare villkor. Det riskerar också ge osäkrare journalister och en sämre journalistik, enligt Ulrika Widsell.

Bengt Östling, Stockholm