Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

HPV och livmoderhalscancer

Från 2013
Uppdaterad 22.04.2016 09:57.
HP-virus
Bildtext Normalt cellprov till vänster. HPV-infekterade celler med lindrig dysplasi till höger.
Bild: YLE/Wikimedia

Livmoderhalscancer (cervixcancer) är den vanligaste gynekologiska cancerformen i världen. I Finland är dock livmoderhalscancer relativt ovanlig, till stor del tack vare effektiv screening med s.k. papa-prov. I Finland diagnostiseras mellan 150 och 175 nya fall per år.

Livmoderhalscancer är vanligast hos kvinnor mellan 35 och 40.

Den främsta orsaken till livmoderhalscancer är HPV-infektioner. HPV (humant papillomvirus) överförs sexuellt. HPV kan förorsaka cancer också i munnens och ändtarmens slemhinnor.

Det finns över hundra olika typer av humant papillomvirus. Typ 16 och 18 anses förorsaka 70 procent av alla livmoderhalscancerfall.

En tidig sexuell debut, många sexpartners och rökning ökar risken för livmoderhalscancer.

HPV

De olika typerna av humant papillomvirus förorsakar olika symptom hos människan, bland annat både könssjukdomen kondylom och vanliga vårtor på händer och under fotsulor.

HPV typ 16 och 18 står för 70 procent av fallen av livmoderhalscancer. Också andra HPV-typer kan förorsaka cancer i livmoderhalsen.

Man räknar att 70-80 procent av alla finländska kvinnor någon gång i livet får en HPV-smitta i underlivet. Hos de flesta avklingar infektionen av sig själv och hos en del förblir slemhinnan infekterad utan att infektionen leder till andra besvär. Hos en liten del av dem, hos vilka infektionen blivit kronisk, uppkommer förstadier till cancer och av dessa cellförändringar utvecklas en liten del till cancer.

Ju fler infektioner man får, desto större är risken att någon av dem blir bestående. Därför är risken för livmoderhalscancer större hos kvinnor som haft många sexpartners.

Papa-prov och HPV-test

Finland införde som första land i världen redan på 1960-talet sållning för livmoderhalscancer, vilket ledde till att antalet cancerfall sjönk med 80 procent. Idag kallas alla kvinnor mellan 30 och 60 år till ett gynekologiskt cellprov, s.k. papa-prov (efter den grekiska läkaren Georgios Papanikolaou), med fem års mellanrum.

Med hjälp av papa-proven hittas cellförändringar som kan tyda på cancer eller förstadier till cancer i livmoderhalsen.

Vid ett s.k. HPV-test letar man efter HPV 16 eller 18 i cellprov tagna från livmoderhalsens slemhinna. Ifall man hittar någon av virustyperna går man vidare med ett papa-prov. I framtiden kanske HPV-test kommer att ersätta en del av papa-proven.

Om papa-provet visar cellförändringar görs en s.k. kolposkopiundersökning, där gynekologen med hjälp av ett förstoringsglas undersöker slemhinnan. Samtidigt tas provbitar. Om provbitarna visar ett förstadium till cancer avlägsnas det sjuka området. Om man hittar en cancer går man vidare med andra undersökningar och behandlingar.

Symptom på cancer

Livmoderhalscancer utvecklas långsamt, vanligen under flera, till och med tiotals år. Till en början ger sjukdomen inga symptom alls.

Blödning efter samlag eller ansträngning (t.ex. krystande på toaletten) är ofta det första symptomet på livmoderhalscancer. Blodiga eller illaluktande flytningar kan vara ett annat symptom. Blödningar mellan menstruationer eller efter menopausen bör alltid föranleda ett läkarbesök.

Senare symptom kan vara värk i nedre delen av buken eller i korsryggen eller urineringsbesvär.

Behandling och prognos

Vid livmoderhalscancer tas oftast hela livmodern och närliggande lymfknutor bort. Ifall tumören är liten och kvinnan vill ha barn är det ibland möjligt att ta bort bara en del av livmodern.

Ibland behövs strålbehandling och cytostatika, förutom operation.

Hos de patienter där cancern inte har spridit sig utanför livmodern är femårsöverlevnaden 90 procent. Om cancern har spridit sig till närliggande lymfknutor är överlevnadsprocenten 65-70. Efter fem år lever 20-30 procent av dem, vars cancer har spridit sig till andra ställen.

HPV-vaccin

Från och med hösten 2013 ingår vaccin mot HPV i det nationella vårdprogrammet i Finland. Det vaccin som används, Cervarix, skyddar mot HPV-typerna 16 och 18 och antas ge ett 95 procentigt skydd mot dessa virus.

Under de första åren erbjuds alla flickor på klasserna 6 till 9 vaccinet. Efter det ska vaccinet erbjudas sjätteklassister.

Det är föräldrarna som fattar beslutet om deras barn ska vaccineras.

På marknaden finns också ett annat vaccin, Gardasil, som också skyddar mot HPV 6 och 11.

Vaccinationsskyddet anses vara i kraft i åtminstone tio år. Idag vet man ännu inte om skyddet räcker längre än så.

Eftersom ingetdera vaccinet ger ett hundraprocentligt skydd mot livmoderhalscancer kommer papa-prov eller HPV-test att behövas också i framtiden.

Expert för artikeln: Carl Gustaf Nilsson, professor i gynekologi
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Mer om ämnet på Yle Arenan