Musikrådet 21 januari 2011
Den här veckan är det Kjell Ekholm som hoppar in som musikexpert i Nöjesfredag. Det tycker han är så trevligt att han dansar en liten jig (se bilden).
September: Kärlekens tunga
Kjell:Det här en bra artist och en väldigt bra låt, men långt ifrån det bästa på Så mycket bättre-skivan. Dessutom skiljer sig inte den här versionen från originalet speciellt mycket. Tummen ner för, mig, tyvärr.
Eva: Tummen upp! Och det beror helt på September, som jag gillar skarpt. Man blir väl automatiskt folkkär när man sitter och äter middag med Lill-Babs och Berghagen på tv.
Publiken:"tycker tummen opp för september!"
Bruno Mars: Grenade
Kjell: En fantastisk sångare och en fin låt. Vi ska se bara att man börjar anklaga honom för att påverka ungdomen med sin sång om granater och bullets. Tummen upp!
Eva: Det är nånting jag missar. En duktig artist och en okej låt, men vaför toppar han alla listor? Så bra är den väl inte? Mittimellan för mig.
Publiken:"Är min favoritlåt för tillfället så tack för den suverän!"
Björn Krause: Regngrå stad
Kjell: Är imponerad av att Björn vågar skriva och sjunga så här personligt. Det här är en låt som får tummen ner av mig på morgonen och tummen upp på kvällen. Stämningsmusik.
Eva: Första gången jag hörde den här blev jag inte alls berörd, men nu när jag hört den några gånger börjar den öppna sig. Har alltid gillat Björns röst, både när han sjunger, talar i radio eller ringer mig och vill byta arbetstur. Blir nog tummen upp för min del!
Fatboy: Last train home
Kjell: Den här nådde inte ända fram. Rockabillyvågen börjar ebba ut. Tummen ner.
Eva: Jag gillar verkligen Fatboy och hade höga förväntningar efter den första singeln Bad news from pretty red lips. Men nu blev jag nog lite besviken, Mittimellan.
Publiken:"låter helt bra. Chris Isac över den (hette han visst...) gråtande gitarrer. Melankoliskt. Tycker en av Kjells gamla elever."
Orup: Cigarettminut
Kjell: Det här är en mycket bra skiva, Orup är inne på ett intressant spår med alla symfoniska inslag och melodier.
Eva: Inte den bästa låten från skivan men jag gillar Orup och ger honom en stark tumme upp i alla fall!
Publiken:"jaa, denhär är väldigt typisk. Bekanta melodislingor i moll, som man skulle ha hört förut. Men känns som alltid i hjärtat."