En ”riktig finne” i Karis

När Seraphina Meyer, 16 år, landade i Finland den fjärde augusti hade hon lämnat sitt hem ca 70 km väster om Frankfurt am Mein för ett år fullspäckat av nya erfarenheter. Tre månader senare delar hon med sig av sina tankar om utbytesår och hur ett litet nordligt land som Finland kunde locka till sig en ung tyska från Europas hjärta.

Meyers första val var Sverige, framom Finland och Schweiz, och dit skulle hon också ha åkt om det inte hade varit för att hon fick konkurrens om den enda platsen som fanns att tillgå i Sverige.

– Jag erbjöd mig fara till Finland istället, ”de talar finska och svenska där, det spelar ingen roll” sade jag, det var alltså okej för mig, berättar hon.

Att hennes destination sedan blev just svenskspråkiga Karis är hon väldigt glad över, för det var bland annat just svenskan som hade fått henne att söka till Sverige och Finland.

– Jag har spenderat cirka fyra veckor varje sommar i Sverige de senaste åren med familjen, jag ville lära mig ett nytt språk och svenska är ju nära besläktat med tyska så jag tänkte att det skulle vara lite lättare, dessutom är det ett trevligt språk, fortsätter Meyer.

På frågan erkänner hon dock med ett klingande skratt att finska är jättesvårt.

– Men finländare talar bra engelska, så det är okej.

”En riktig finne”

Själv tycker hon att omställningen till det finländska samhället har gått bra. Några olikheter jämfört med sitt hemland kan hon ändå peka ut.

– Ni äter så mycket hela tiden!, utropar hon, och dricker mjölk, det gör bara små barn i Tyskland, men jag tycker om det, tillägger hon efter en stund.

Inte heller finländarnas tystlåtenhet har undgått henne. Dock beskriver hon sig själv som ganska blyg, och berättar att den finländska fåordiga mentaliteten passar henne.

– Min pappa kallade mig skämtsamt för en riktig finne, vid middagsbordet sitter jag tyst och äter medan alla andra pratar på, säger hon och skrattar till igen.

Det är friare här

Jämfört med Meyers skola i Tyskland, som med 800 elever anses vara liten i tyska mått, framstår Karis-Billnäs gymnasium med 150 studerande som verkligt litet.

– Det är okej att det är så litet, jag gillar det. Lärarna är bra och jag är en av alla andra. Människorna är vänliga och tilltalar varandra vid förnamn och niar inte varandra som i Tyskland. I Tyskland går nästan all fritid åt till läxor och skolarbeten, ibland hinner man också med hobbyer men vänner träffar man bara på fredag och lördag, förklarar Meyer.

Här har hon mycket mera tid åt att spela handboll, umgås med värdfamiljen och träffa kompisar.

– De första två veckorna var jag lite förvirrad, jag hade så mycket tid och tänkte ”vad skall jag göra nu?”

Vårt samtal avslöjar även att hon verkar mer förväntansfull och förberedd inför vintern än mången finländare.

– Jag gillar klimatet, jag gillar vintern och det kalla vädret. Vi hade 35 grader hemma i somras och det var alldeles för varmt, 10-20 minusgrader passar mig, jag har ju en bra vinterjacka.

Mellan raderna kan man läsa att hon önskar en ordentlig finsk vinter med mycket snö, något man inte kan tänkas missunna henne när hon ler sitt hoppfulla leende.

Alfred Eriksson
Karis-Billnäs gymnasium

Den här texten är skriven av en skolelev i projektet Veckans skola. Läs mera om projektet på Svenska.yle.fi/skola