Tom i Pargas är Årets pappa
På söndag är det Fars dag. På tisdagen delade Social- och hälsovårdsministeriet ut priset Årets pappa. En av tre premierade är Pargas-bon Tom Björkfors.
Björkfors är ensamstående far till två tonårssöner med grav autism och stora specialbehov. Han fick priset av omsorgsminister Susanna Huovinen i Helsingfors.
- Jag är väldigt glad över utmärkelsen. Överlag är det bra att man lyfter fram pappornas roll i barnens liv och i samhället över huvud taget.
Björkfors berättar att vardagen på många sätt ser ut på samma sätt som i andra familjer. Men till det kommer alla de specialbehov som pojkarna har.
- Den byråkratiska biten kräver mycket tid och resurser. Det är mycket kommunikation med skolan, terapeuter, Kårkulla, FPA och andra instanser som är involverade på ett eller annat sätt i barnens liv, förklarar Björkfors.
Sönerna behöver hjälp med mycket sådant som nästan alla jämnåriga klarar av på egen hand. Björkfors har ett nätverk med viktiga personer och instanser kring sönerna som hjälper honom på olika sätt, men han erkänner att det inte alltid är en lätt tillvaro.
- Tidvis har det varit så att jag har suddat ut mig själv. Jag har frågat mig själv vem jag är och vad jag vill, och det har funnits tider under mitt föräldraskap då jag inte har haft svar på de frågorna. Men det gäller att ta emot den hjälp som finns att få.
Björkfors förklarar att det tar sin tid att mogna in i rollen som förälder till barn med specialbehov – man måste lära sig att ta emot och också be om hjälp.
- Nätverket kring mina pojkar är stort och väldigt viktigt. Till exempel kommer min ex-fru, pojkarnas mamma, på morgnarna och hjälper till med morgonsysslorna inför skoldagen.
Det var en grupp Pargasbor som föreslog Björkfors – personer som har sett vilken stor och viktig insats han gör i sin vardag.
- Han gör ett stort arbete, han är engagerad, positiv och energisk, och jag är väldigt glad över att han blev utnämnd, säger Sofia Fröman, specialklasslärare vid Sarlinska skolan i Pargas och lärare till en av sönerna, och en av initiativtagarna till att Björkfors föreslogs.
Björkfors upplever att det är mycket som man inte kan göra tillsammans med pojkarna men han tycker ändå att det egentligen inte begränsar livet så mycket. Mest sitter det mellan öronen på en själv, menar han.
- Ge tid, uppmanar Björkfors. Väldigt många människor som är involverade i mina pojkars liv ger av sin tid. När man har chansen ska man ge tid till sina medmänniskor, det är en hälsning som jag gärna vill föra fram.