Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Nordisk vardag

Från 2013
Uppdaterad 29.10.2015 13:21.
Bild: Hansjorn

Vad gör en korrespondent egentligen? Det undrar jag också ibland, för det finns många sätt. Jag ser kolleger från stora och rika tv-bolag. Och så vi från Yle.

Stjärnkorrespondenten har med sig en stab av journalister som fixar intervjer, kollar fakta och sticker färdiga manuskript i handen, strax innan direktsändning. Självklart är han/hon också stenhårt erfaren, har ofta koll på fakta och tv-utseende. Men det ger styrka att ha en stor teknisk personal och en som sminkar, sköter hår och garderob.

Vi på Yle är långt ifrån stjärnkorrespondenter. Se bara hur min panna blänker i brist på smink...

Sånt där tänker jag på ibland när jag bär fotografens stativ, samtidigt som vi försöker fixa intervjuer bakom nästa rese-etapp. Våra hotell ligger någonstans i de mer sjaskiga kvarteren. Fungerande webbförbindelser är den lyx vi söker, för att kunna sända jobba också nattetid, med rapporter till radio och webb. Men vi gör inte så mycket sämre ifrån oss. Säger cheferna för att trösta oss. Och ofta har de rätt.

Senaste vecka var YLE:s fasta korrespondenter hemma i Helsingfors, en imponerande samling, tre svenskspråkiga och nio finska. Det är första gången på fyra år som YLE hade råd att samla alla korrar till möte, om utrikesbevakningen, korrespondentjobbet och framtiden. Nya medievanor och ny teknik.

Vad vill folk veta?

Alla sitter vi på vårt håll och funderar på samma sak, visar det sig. Vad är viktigt för finländska nyhetskonsumenter? Ska vi vara snabba, relevanta eller spännande? Ska vi berätta om vardag eller fest? Ska vi intervjua politiker och experter som fattar stora beslut om världens framtid? Eller ska vi höra vardagshistorierna av vanligt folk ute i världen? Politik eller sport? Modetrender eller djupanalys? Ska vi koncentrera oss på ljud eller bild? Eller webbhistorier? Twitter och instagram?

Jo tack, är svaret. Lite av varje, så mycket som möjligt.

På korreträffen tillkom ett nytt arbetsmoment. Den här bloggen. Jag skriver gärna, när det finns tid, ämne och möjlighet. Som alla andra journalister hoppas jag förstås på respons och åsikter.

Jag tror inte att en text är värdelös om den får få ”likes” eller kommentarer. Också en enda läsare är viktig. Vi finlandssvenskar kommer aldrig att kunna tävla om de stora mängderna klickar på webben.

Vad är viktigt?

Vad är egentligen viktigt? Det är inte så att jag ligger vaken på nätterna och grubblar. Jag låter gärna frågan gå vidare till läsarna, i vetskap om att önskningarna går åt alla håll.

Måndagens nyhetssändningar i Norden koncentrerade sig på en busskapning med dödligt slut för tre passagerare i Norge. Det nådde över nyhetströskeln också i övriga Norden.

Men många smånyheter passerar obemärkt. I Danmark söker man skattefuskare och Lars Lökke Rasmussen fortsätter förklara sitt lyxliv i ledningen för en okänd men rik miljöorganisation. I Sverige handlar det mest om dubbelmord och sexövergrepp och undantagsvis regionalpolitik. På Grönland är det fortsättningsvis halv regeringskris och rekordantal könssjukdomar. Färöarna funderar på sin allvarliga fiskerikonflikt med EU och Island överväger inträdesavgifter till naturens sevärdheter.

Inget av detta rapporterade jag om på måndagen. Men nu fick jag ju det gjort i alla fall!