Brandkåren såg på då synagogan brann

På lördag har det gått 75 år sedan den så kallade Kristallnatten i Nazityskland. Under natten mellan den 9 och 10 november 1938 förstördes långt över tusen synagogor i Tyskland. Flera hundra judar dödades och de flesta tyska judars liv slogs i spillror.

Rabbin Josef Chaim Bloch berättar om judendomen för en skolklass i staden Regensburg i södra Tyskland. Det gör han rätt ofta, ibland flera gånger i veckan. Så här i november brukar det bli ännu oftare på grund av årsdagen för Kristallnatten. Eller ja, Kristallnatten borde det enligt rabbin egentligen inte heta.

– I våra kretsar talar vi aldrig om Kristallnatten. Det låter för positivt, som någonting festligt. Vi använder oss av benämningen Reichspogromnacht, alltså rikspogromnatten. Ibland tvingas jag ändå att säga Kristallnatten, så att folk vet vad man talar om, säger rabbi Bloch.

Själv kommer han ursprungligen från Schweiz och sedan år 2009 har han fungerat som rabbi vid den judiska församlingen i Regensburg. Församlingen har omkring tusen medlemmar. De flesta av dem är judiska invandrare från det tidigare Sovjetunionen. Också här i Regensburg minns man förstås vad som hände i Tyskland och i staden i november 1938.

– Vi hade en mäktig synagoga som stod här bredvid församlingshemmet. Den brändes ner framför ögonen på brandkåren. De var här bara för att se till att inga andra hus fattade eld, säger Ilse Danziger från den judiska församlingen.

– Jag måste tyvärr säga att många invånare i Regensburg deltog i pogromen. Man misshandlade judar, man förstörde butiker, man plundrade lägenheter och framförallt kränkte man människors värdighet, fortsätter Danziger.

Planerad pogrom

Nazisterna ville att det skulle se ut som om hatet mot judarna blossade upp helt spontant bland det tyska folket. Visst fanns det de som anslöt sig spontant, men pogromen var noggrant planerad och den utfördes främst av folk med direkt koppling till nazisterna och partiet.

Det enda som behövdes var en gnista att tända elden. Den fick man samtidigt som den nazistiska partieliten hade samlats i München för att minnas Hitlers misslyckade kuppförsök år 1923. En tysk jude, som hette Herschel Grynszpan, hade dödat diplomaten Ernst vom Rath på den tyska ambassaden i Paris och på order av propagandaminister Joseph Goebbels kunde pogromen börja.

Under natten mellan den 9 och 10 november och dagarna efter dödades minst 400 judar. Siffrorna varierar och man kan utgå från att de dödade var fler. 1 400 synagogor och bönehus förstördes. Från det krossade glaset kommer benämningen Kristallnatten.

Vägen mot Förintelsen

Men förföljelsen skulle fortsätta också efter att morgonen hade grytt.

– Här i Regensburg samlade man de judiska männen och tvingade dem att marschera genom staden. Många invånare hade samlats längs gatorna för att se på och man förolämpade och spottade på dem som tvingades delta i den kallade skammarschen, säger Danziger.

De flesta männen fördes till koncentrationslägret i Dachau, där de hölls fånga en tid. Efter att de flesta släpptes fria försökte många lämna Tyskland. Vissa valde ändå att stanna eftersom man trodde att ingenting värre kunde hända. De som stannade i Regensburg transporterades österut till sin förintelse år 1942. Det var bara några få som kom tillbaka.

”Vi har inte lärt oss”

Pogromen i november 1938 kan ses som en vattendelare. Det var då diskrimineringen av judar övergick i regelrätt förföljelse. Efter det här gick nazisternas politik helt och hållet ut på att göra det omöjligt för judar att leva i Tyskland.

– Varje år på årsdagen känner jag den här smärtan. Jag förstår inte att det kunde hända. Det var så grymt att vi måste se till att det här aldrig glöms bort. Att komma ihåg, är det enda sättet att se till att barbariet inte upprepas, säger rabbi Josef Chaim Bloch. Men tyvärr, säger han, är verkligheten en helt annan.

– Det räcker att följa med vad som händer i världen. Vad som händer i Darfur, vad som hände i det tidigare Jugoslavien och nu i Syrien. Det är kanske inte det samma som hände med judarna, men det är ju ingen orsak att vända bort blicken. Det räcker inte med sanktioner och FN-resolutioner. Vi kan inte lämna de här människorna åt sitt öde. Då känns det som om vi inte överhuvudtaget har lärt oss något av det skedda, säger rabbi Bloch.

Han är också orolig över utvecklingen på vissa håll i Europa.

– Se bara på Ungern. Vart är Ungern egentligen på väg? Jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men jag vet att folk redan funderar på att lämna landet. Det är skamligt att EU inte reagerar på vad som händer i ett av medlemsländerna.

”Förbjud tyskt ytterhögerparti”

Bloch är i alla fall glad över att dagens Tyskland och de flesta tyskar tar avstånd från och försöker gottgöra det som man gjorde mot judarna.

– Det finns förstås antisemitism i Tyskland också i dag. Man borde ta tag i det här, genom att till exempel förbjuda ytterhögerpartiet NPD. På så sätt skulle åtminstone en kanal för antisemitism försvinna.

– Jag hoppas att vi i framtiden kan leva här i Tyskland, på samma sätt som före det andra världskriget. Att man visar tolerans för oss judar och ger oss full rätt att leva på det sätt vi lever. Så som man egentligen gör nu, såväl här i Regensburg som i hela Tyskland, säger rabbi Josef Chaim Bloch.

Och i Regensburg finns nu, efter alla dessa år konkreta planer på att bygga en ny synagoga. Hittills har pengarna aldrig räckt till.

– Vi hoppas att bygget ska vara färdigt år 2019. Då har det gått femhundra år sedan den första synagogan i staden förstördes och vad skulle vara ett bättre sätt att komma ihåg den här händelsen, än att då inviga den tredje synagogan i staden, säger Ilse Danziger.