Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

”Äntligen får jag den hjälp jag behöver”

Från 2013
Uppdaterad 27.06.2014 10:47.
Spotlight: Vem vill hjälpa pedofiler?
Bild: Yle

Nipa är 27 år gammal och sexualbrottsling. Han har precis kommit till Stop-behandlingen på Riihimäki fängelse när jag träffar honom. På Stop-avdelningen hoppas han äntligen få hjälp med sitt beroende som han kallar det.

Det är tyst i korridoren på Stop–avdelningen. Längs korridoren står en rad tunga låsta dörrar. Bakom varje dörr bor en dömd sexualbrottsling. I slutet på korridoren finns ett kafferum där några av fångarna på avdelningen sitter och talar med varandra.

På Stop-avdelningen finns enbart sexualbrottslingar. Men vem som helst får inte komma hit. Tjugo per år får ta del av behandlingen. För att få en plats i gruppen ska man ha tillräckligt lång dom och vara tillräckligt motiverad att förändra sitt beteende. Det finns långt fler sökande bland de omkring 200 dömda sexualbrottslingar runt om i landet än vad avdelningen kan ta emot. Nipa är en av dem som fått en plats.

Nipa ser ut som vilken 27-årig kille som helst. Men medan de flesta i hans ålder har sexuella relationer med kvinnor i sin egen ålder blir Nipa attraherad av yngre, främst 13 till 15-åringar. Och det är inte första gången han blivit dömd för att ha utnyttjat unga flickor sexuellt.

Sexuellt intresse för barn

- Jag har en lång historia. Det här är inte första gången jag blivit dömd. Det här är min andra resa. Den första domen var så kort att den inte hann påverka mig på det sättet.

Nipa insåg redan som 16-åring att han inte var som alla andra och att han blev intresserad av de som var några år yngre än han själv.

- När jag fyllde 18 spårade det ur totalt. Och efter det har det varit så här. I perioder har det varit lugnare, men sen har det gått snett igen. Jag hade svårt att få jobb och det ledde till att jag mest satt framför datorn hemma. Och slutresultatet ser vi här. Det är svårt att kontrollera sig, den är så stark den här viljan eller det här beroendet eller vad man nu ska kalla det.

Levde dubbelliv

- Det här gör livet svårt. Man måste leva ett dubbelliv. Du kan inte tala om det. Du vill liksom fråga om hjälp men du kan ju inte bara klampa in hos läkaren och säga att du har ett sådant här problem. Och man dömer det direkt och kan inte förstå att det här är en sjukdom. Jag blev själv utnyttjad som barn och kanske det har något med det här att göra.

Nipa har aldrig haft ett förhållande med en person i samma ålder.

- Jag har aldrig klarat av det. Det ska vara någon som är mycket yngre eller mycket äldre, på det viset är det en störning. Jag har försökt, men det har inte fungerat.

- Det är först nu som jag har fattat det här. Nu under min fängelsetid när jag talat med psykolog och man har grävt fram ett och annat från det förflutna och man inser att en liten sak från barndomen kan ha en så stor betydelse.

Äntligen hjälp

Enligt Nipa finns det inte tillräckligt med hjälp på utsidan, utanför fängelset.

- Det var det bästa som kunde hända att bli fast. Egentligen är jag ganska lättad nu att jag äntligen får den vård jag behöver, trots att det troligtvis är en lång dom jag står inför.

- Jag hoppas att jag en dag ska bli fri från det här. Inte vet jag om jag vågar tro på det ännu. Men jag hoppas. Jag vet att jag måste lämna bort en del saker i mitt liv. Datorer till exempel och internet, där kan jag inte vara. Jag hoppas att jag ska få styr på min egen sexualitet och en ändring på den för så här kan man inte leva.

Läs också:
Pedofiler får hjälp på hemliga adresser
Ingen statlig finansiering av pedofilvård
Pedofil men ingen förövare
EU kräver vård för pedofiler – Finland uppfyller inte kraven

Den här artikeln är stängd för kommentarer, vill du diskutera vården och lagstiftningen kan du göra det här.

Mer om ämnet på Yle Arenan