Hoppa till huvudinnehåll

Samhälle

Pedofil men ingen förövare

Från 2013
Uppdaterad 14.11.2013 11:58.
Närbild på tom gunga i lekpark.
Bild: Yle

Anders har efter flera års terapi lärt sig att leva med sitt oönskade sexuella intresse. Pedofili är ingenting han själv har valt utan någonting han är tvungen att leva med. Anders har än idag inte begått något sexualbrott.

Pedofili

  • Pedofili klassas enligt WHO som en psykiatrisk diagnos.
  • De diagnostiska kriterierna för pedofili är att personen har ett ihärdigt (minst i 6 månaders tid) sexuellt intresse för barn eller personer i yngre tonåren
  • Forskning visar på att 1 % av befolkningen kan tänkas vara pedofiler.
  • Pedofili förekommer i alla samhällsklasser, på alla bildnings- och intelligensnivåer.
  • Enligt Karolinska Institutet och hjälptelefonlinjen Preventell är medelåldern för de som sökt hjälp i Sverige 39 år, de flesta män och relativt högutbildade.
  • Pedofili och sexualbrott är inte samma sak. Alla pedofiler begår inte sexuella övergrepp på barn.
  • Enbart hälften av alla sexuella övergrepp på barn begås av en person som kan diagnostiseras som pedofil. Andra faktorer ligger bakom de resterande fallen.
  • I USA vill man nu förändra de diagnostiska kriterierna, det finns förslag på att åldersgränsen skulle förskjutas så att det inte är fråga om en psykiatrisk störning när intresset riktas till en person över tretton år.
  • Pedofili går inte att bota. Men en person kan lära sig att kontrollera sitt sexuella intresse.
  • - Jag har svårt att säga när jag insåg det. Som barn och i tonåren riktades min sexualitet helt naturligt till personer i samma ålder. Men i något skede insåg jag att ju äldre jag blev desto större blev åldersskillnaden mellan mig och dem jag upplevde att jag blev attraherad av.

    - Till slut var jag tvungen att erkänna för mig själv att jag är pedofil. Jag var ung och det kom förstås som en stor chock också för mig själv. Jag var inte bara annorlunda. Jag var annorlunda på det värsta tänkbara sättet. Jag var ett monster. Den första reaktionen var att ta livet av mig. Jag kände mig som en hemsk människa som inte är värd att leva.

    Anders gjorde det inte. Han tog inte sitt liv utan bestämde sig för att kämpa emot ondskan.

    - Den enda bild jag hade av pedofiler då vara att de utnyttjar barn så jag bestämde mig för att undvika alla situationer där jag skulle komma i kontakt med barn. Jag gick omvägar för att inte gå nära skolor eller dagis eftersom jag hade läst att pedofiler ofta rörde sig på sådana ställen. Jag hade bestämt mig för att aldrig skada ett barn. Jag tar hellre livet av mig än att det skulle hända.

    Tappade hoppet

    Men efter ett tag tappade Anders hoppet igen. Han kände sig värdelös och som en farlig människa. Allt detta fick han gömma inuti sig och han var ständigt rädd för att någon skulle inse vem han egentligen var.

    - Det att jag gömde mina känslor fick de hemska tankarna och de sexuella fantasierna om barn att bara växa. Det var en ond cirkel. Men då insåg jag att jag behövde hjälp. Jag tog kontakt med Sexpo-stiftelsen. Det var första gången jag nämnde detta för någon och samma vecka fick jag träffa en terapeut.

    Idag, efter många år av terapi är Anders situation en annan. Idag har han lyckats hitta ett sätt att minska skammen på, vilket i sin tur har gjort att också de sexuella fantasierna har minskat. Att Anders är en pedofil tänker han inte på dagligen, på samma sätt som förut.

    - Det svåraste har varit att lära mig att tycka om mig själv och att erkänna för mig själv att den här benägenheten är en del av mig. Jag har varit tvungen att lära mig att leva så att jag inte är en fara för andra och inte heller för mig själv, men samtidigt inte låta detta begränsa mitt liv. Förstås har jag varit tvungen att lära mig att kontrollera mig, men det att jag är en pedofil gör mig inte i sig till en dålig människa.

    Läs också:
    Pedofiler får hjälp på hemliga adresser
    Ingen statlig finansiering av pedofilvård
    ”Äntligen får jag den hjälp jag behöver”
    EU kräver vård för pedofiler – Finland uppfyller inte kraven

    Den här artikeln är stängd för kommentarer, vill du diskutera vården och lagstiftningen kan du göra det här.

    Mer om ämnet på Yle Arenan