Ingen ska nånsin slå henne igen

Fighting Star på Wasa Teater är berättelsen om Ziggy. Efter att ha blivit nedslagen på gatan tar hon sig samman, spänner hela kroppen och säger med bestämd röst ”Ingen ska nånsin slå mig igen”. Hela Topeliusgymnasiet såg musikalen och gillade den, speciellt insatsen av skolans egen stjärna Ksenia Timoshenko.

Publiken tystnar i takt med att ljuset tonas ner. På skärmen syns en svettig kropp, en vältränad sådan. Ziggy står på scenen, ensam och sårbar. Hon intar en försvarsposition. Hon är trots allt inte så sårbar som hon ser ut. Hon är tuff. Hon är verkligen inte den som ger sig.

Det här är början på Ziggys resa till professionell boxare. Ziggys pappa Martin är inte lika förtjust i hennes val av hobby, enligt honom borde inte en framgångsrik politiker ha en dotter som slår folk till vardags. Fighting Star är berättelsen om att stå för den man är och inte ge sig i första taget.

Nyskriven musik

Den nyskrivna musiken var förvånansvärt bra. Ziggy med sin rena röst sjöng hur hennes hjärta slår ett tungt slag under flera omgångar i musikalen. Ibland kändes det dock lite motsägelsefullt med Carolina Storranks mycket ljusa röst i kontrast till hennes muskulösa kropp. Ensemblen bestod av ett riktigt fint urval av skickliga sångare vilket gjorde sångnumren till en upplevelse i sig.

Det sägs aldrig rakt ut men man förstår att Ziggys mamma är död och att Ziggy lider av moderns frånvaro. Men hon omvänder sorgen och lidandet till en sorts motivation att fortsätta göra det hon älskar. En av de finaste scenerna enligt mig utspelar sig när Ziggy ligger i sin säng och man ser en videoprojektion där mamman riktar sin sång ”Här i din själ” till Ziggy.

Ziggy blir efter tre år så bra att arenan i Berlin öppnar sig för henne. Hennes absoluta rival är Ivana Tereshenko som spelades av Topeliusgymnasiets egen Ksenia Timoshenko . Jag kan nästan med säkerhet påstå att Ziggys ärkerival aldrig fått en så hjärtlig applåd som när Topeliusgymnasiet såg henne inta scenen.

Lösryckt romans

Det förekommer en liten romans mellan en av journalisterna och Ziggy vilken enligt mig lika bra kunde ha strukits, eftersom den kändes lösryckt och inte så viktig i sammanhanget. Eftersom det i huvudsak brukar vara huvudpersonen som blir kär i någon, kändes förvecklingen aningen konstig. Det blev liksom tvärtom i den här musikalen. Om det nödvändigtvis skulle ha behövts lite kärlek så borde den ha haft en större plats genom hela musikalen.

Heidi Nylund
Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Den här texten är skriven av en skolelev i projektet Veckans skola. Läs mera om projektet på Svenska.yle.fi/skola.