Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Jimmy Thudpucker lever och mår bra i Doonesbury

Från 2013
Uppdaterad 29.10.2015 11:13.

Nyligen återupptäckte jag en av mina absoluta favoriter inom den emellanåt smått underskattade genren tecknade serier för vuxna. Och nu vet jag förstås vad de flesta av er genast kommer att tänka på när man nämner ”tecknade serier för vuxna”. Men då tänker ni fel och ger enbart prov på er perverterade fantasi, skäms på er. För i det här fallet handlar det inte om erotiska fantasier, utan om politiska ställningstaganden och aktuella samhällskommentarer. Låter det tråkigt? Skulle ni hellre läsa den andra sortens vuxenserier? I och för sig kanske förståeligt på basen av den där korta beskrivningen. Men i det här fallet är det hela kryddat med en härligt torr och sarkastisk humor som nästan alltid träffar mitt i prick. Serien är från USA, heter Doonesbury och är tecknad och skriven av Gary Trudeau.

Ända sedan år 1970 har Doonesbury på ett satiriskt vis dels kommenterat tidsaktuella samhällsfenomen och dels det politiska livet i USA just då. Och det via ett flertal härliga karaktärer som är mer eller mindre förankrade i verkligheten. Här finns t.ex. en figur som heter Uncle Duke och som är smått baserad på den legendariske gonzo-journalisten Hunter S. Thompson. Visserligen uppskattade Hunter inte alls ”äran” att bli förevigad i form av en tecknad seriefigur, men faktum är att karaktären Duke är en av de som är bäst på att göra det som Doonesbury med bravur gör oberoende av om det handlar om politiska skeenden eller nya trender, d.v.s. att med ett snett leende påpeka att kejsaren de facto är naken. Okej, nu hamnade vi kanske litet i den där andra kategorin tecknade serier för vuxna, men ni förstår säkert vad jag menar.

Ja, ja, allt det här är mycket intressant, men vad tusan har en tecknad satirisk serie vid namn Doonesbury med musik att göra? Frågar sig säkert mången vän av ordning nu. Detta är ju trots allt en musikblogg. Jo, år 1975 skapade Gary Trudeau karaktären Jimmy Thudpucker. Jimmy Thudpucker var en då 19-årig singer-songwriter som blivit en stjärna nästan över en natt. Karaktären var löst baserad på Bob Dylan, Jackson Browne och John Denver med inslag av Loudon Wainwright III.

År 1977 fick Doonesbury-karaktärerna en mer levande form när den animerade 26-minuter långa A Doonesbury Special kom. Den belönades vid filmfestivalen i Cannes och nominerades för en Oscar. Med i filmen fanns två sånger som sjöngs av Jimmy Thudpucker. Eller egentligen var det skådespelaren, sångaren och producenten James Allen Brewer som gjorde det. Brewer var också med och skrev låtarna för Thudpucker. Redan året innan, alltså år 1976, hade Jimmy Thudpucker en hit i den tecknade serien Doonesbury med låten Ginny’s Song. Samma år gavs den även ut som singel i den verkliga världen.

Ginny’s Song kom inte bara som singel. Den fanns även med på plattan Jimmy Thudpucker's Greatest Hits från år 1976. Och som om inte detta vore nog kom det ännu ut en ”live”-skiva med Jimmy Thudpucker – Hollywood Bowl Concert New Years Day, 1978. Om man jämför Jimmy Thudpuckers musik med den musik andra tecknade figurer presterat under årens lopp, så märker man att Thudpuckers låtar ofta är förvånansvärt seriösa. Det är inte så mycket Do the Bartman med Simpsons eller Sugar, Sugar med Archies över det hela. Och det är också det som fortfarande skiljer Doonesbury från de flesta andra tecknade serier – även om man ofta får skratta när man läser Doonesbury, så är det väldigt glest mellan billiga skämt, utan det krävs att man som läsare ens någorlunda följer med sin samtid och vad som händer i världen. Och det i fråga om allt från stormaktspolitik till populärkultur. Doonesbury – en intellektuell tecknad serie, men utan att ta sig själv på alltför stort allvar.

Dan Eskils musikbar

Kurt Cobain i New York Coliseum 14.11.1993.

Kurt luktar litet konstigt

Dags att lyfta fram kopplingen mellan Nirvana och jazz?

Obskyr vinyl 2: Yellow Dog / Beware Of The Dog

Fick topp 10-hit med Just One More Night.

Morrissey är en mästare på ord

Självbiografin fortsätter på den vältaliga linjen.

Obskyr vinyl 1: Scott Merritt / Serious Interference

Udda skivfynd ur mitt eget ödmjuka lilla diskotek.