ÅU-ledare: Vilka andra avtal, Yle?

Chefredaktör Torbjörn Kevin kräver i en ledare i ÅU 14.11 svar på hur många avtal Yle har med utomstående parter, och hur många av dessa samarbetsparter som inte får kritiseras.
Yles strategidirektör Gunilla Ohls svarar att samarbetsparter kan och ska utsättas för samma kritiska granskning som vem som helst annan.

Svar: För samarbetsparter gäller samma grundläggande redaktionella principer som för all oberoende journalistisk verksamhet

Yles ansvariga utgivare gör alltid självständiga journalistiska bedömningar och beslut oberoende av om bolaget Yle har ingått samarbetsavtal med någon. Det här torde vara en välkänd värld för tidningsbranschen, där en brandmur mellan redaktion och annonsavdelning alltid har funnits.

Yles uppdrag är i lag reglerat, och alls icke av Yle självt utformat. Men Yle har tolkningsföreträde när det gäller hur lagen i det dagliga arbetet tillämpas. Vi ägs av finländarna och därför är det i första hand finländarnas betyg på hur väl vi förvaltar uppdraget som är det avgörande. Och när vi fallerar, försöker vi göra bättre. Vi mäter både förtroende, anseende, roll i samhället, intresse för vårt innehåll, samt fortlöpande räckvidden för våra kanaler.
Den formella övervakningen sker dessutom genom en årlig berättelse till riksdagen om Yles verksamhet och en likaså årlig rapport till Kommunikationsverket.

Yle är öppet för ökat samarbete inom flera sektorer i samhället, inom ramen för det som är möjligt för ett offentligt finansierat bolag. Yle ingår årligen hundratals avtal med olika samarbetsparter och leverantörer av olika tjänster. Vi ökar våra inköp från fria produktionsbolag. Samtidigt har Yle flera samarbetsprojekt med skolor, kulturinstitutioner och andra sektorer i samhället. Ett tredje konkret exempel på samarbete är det mellan MTV, Nelonen och Yle kring den gemensamma plattformen för våra s.k. players, Teevee.fi.

Nya former av samarbeten görs idag också på våra fysiska orter, främst i Tammerfors och Helsingfors där vi tillsammans med andra aktörer bygger upp mediekluster. I Tammerfors har Tohloppi blivit Mediapolis, med Technopolis som ägare och operatör. Yle hyr en del av utrymmena och nästa år flyttar både utbildningsenheter och ett antal mindre bolag till Mediapolis. I Böle är vi i startgroparna för en liknande utveckling.

I alla medieverksamhet finns det naturligtvis avtal med nyhetsbyråer, bildbyråer etc. Ett broadcastbolag behöver avtalsparter, för att garantera att kanaler och sändningar når ut till befolkningen. Digitaliseringen har också medfört att antalet avtal med olika ICT-bolag har ökat. Ett bolag med flera tusen anställda behöver dessutom helt grundläggande tjänster som bespisning, städning och underhåll.

När det gäller bloggen, som Torbjörn Kevin i sin ledare hänvisade till så har Yle medgett att vi agerade fel, och bloggen har lagts tillbaka. För samarbetsparter gäller givetvis samma grundläggande redaktionella principer som för all oberoende journalistisk verksamhet. Samarbetsparter kan och ska kunna utsättas för samma kritiska granskning som vem som helst annan. Yles ansvariga utgivare gör alltid självständiga journalistiska bedömningar och beslut oberoende av om bolaget Yle har ingått samarbetsavtal med någon. Det här torde vara en välkänd värld för tidningsbranschen, där en brandmur mellan redaktion och annonsavdelning alltid har funnits.

Samtidigt är det klart att när en institution som Yle öppnar upp sig mot omvärlden, och samarbetsparterna blir fler, så gäller det att ständigt påminna om grundvalarna för hur man bedriver en kvalitativ och oberoende journalistik.

Gunilla Ohls
Strategidirektör
Yle

Det här svaret skickades till Åbo Underrättelser 15.11.2013.