Ett hål i dörren
Jag flyttade några gånger medan jag bodde i Moskva. En av flyttningarna var lite spännande. Jag hade fått nyckeln till min nya bostad och också varit och tittat på mitt nya hem. Då fungerade nyckeln.
Den dag jag sedan skulle flytta kom flyttfirmans gubbar hem till mig och började packa. Jag åkte iväg på jobb och vi kom överens om att ses vid tretiden på den nya adressen. Jag kom dit i god tid men lyckades inte ta mig in. Nyckeln fungerade helt enkelt inte.
Ett telefonsamtal till disponenten ledde bara till att han suckade och helt tydligt ansåg att jag var en riktig kratta som inte ens kan hantera en nyckel. Jag bad husets vaktman om hjälp och inte heller han kunde öppna min dörr.
Allt flera män tillkallades och slutligen var de fem som försökte övervinna låset. Utan att lyckas.
Skam den som ger sig, männen skaffade fram en skärbrännare och tjuvkopplade den till lampan i trappan för att få elström. Och om en stund hade de skurit loss låset i dörren. Dörren var av metall.
I det skedet hade flyttgubbarna redan börjat bära upp mina saker som stod runtom i trappan och i korridoren. Själv måste jag åka iväg på ett jobbuppdrag och lämnade flocken av män att klara av flyttningen.
Då jag kom hem på kvällen hade jag ett stort hål i ytterdörren som alltså inte gick att låsa. Alla mina flyttlådor och möbler var inne i bostaden. Bara min mikrovågsugn saknades.
Jag tyckte att förlusten inte var så stor, en mikrovågsugn och ett hål i dörren får man klara.
Nästa dag ringde en av flyttfirmans män till mig och bad med skamsen röst om ursäkt för att min mikrovågsugn hade blivit kvar i den gamla bostaden. Det var nämligen så, att männen hade värmt sin lunch i ugnen efter att de hade fört ned allt annat till bilen. Och sedan hade de glömt ugnen.