Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Merkel och mobilen

Från 2013
Uppdaterad 26.11.2013 19:54.
Bild: EPA / Julian Stratenschulte

En grupp amerikanska senatorer är för tillfället i Europa för att försöka lugna ner känslorna efter alla avslöjanden om den amerikanska säkerhetstjänsten NSA:s övervakning. Igår besökte gruppen Berlin där förbundskanslerns avlyssnade mobiltelefon har varit ett av höstens stora samtalsämnen.

Då man ser bilder på henne och mobiltelefonen, får man lätt känslan att den är hennes bästa vän. Åtminstone stundvis. När debatten i förbundsdagen går het och kritikerna står i kö till talarpulten. Då är det mer än bekvämt att titta ner på den lilla displayen och skriva ett sms. Ja Angela Merkel och hennes ”handy” är goda kompisar. Det är få politiker som använder mobilen så ofta och så öppet som Merkel gör.

Otryggt grannskap

Och öppet har det tydligen varit också på andra sätt. Den telefon Merkel oftast använder är den som hon har fått via det kristdemokratiska partiet. I motsats till kanslerns egentliga tjänstetelefon har den hon oftast använder ingen krypteringsfunktion. Den krypterade mobilen lär vara för krånglig att använda.

Så här i efterhand kan ju det här kännas aningen naivt. Redan då regering och förbundsdag flyttade från Bonn till Berlin varnade säkerhetstjänsten för det farliga grannskapet. I de närliggande kvarteren finns de amerikanska, brittiska, franska och ryska ambassaderna. Och alla har de sina tält eller stockstugor på taken.

De opålitliga vännerna

Det är inte den som spionerar som gör något fel, utan den som låter bli att försvara sig, har det låtit från amerikanskt håll under de senaste månaderna. I Tyskland där många politiker tycks ha utgått från att vänner inte ska spionera på sina vänner, väcker amerikanernas och delvis britternas beteende upprörda känslor.

Att ryssarna spionerar har man ju alltid utgått från och följaktligen också riktat resurserna åt det håll där de största hoten har ansetts ligga. Nu är det många som vill att man tänker om. Senast igår skrevs det om tyskarnas planer på mer övervakning av amerikaner och britter.

Nu har i alla fall NSA sett till att man har nått ett lågvattenmärke i de traditionellt mycket goda relationerna. I opinionsundersökningar är president Obama så impopulär som aldrig tidigare och som ett trovärdigt partnerland halkar USA efter.

Inga skarpa reaktioner

Å ena sidan är upprördheten stor, å andra sidan verkar de verkligt starka politiska reaktionerna utebli också den här gången. Angela Merkel valde i och för sig att inte träffa de amerikanska senatorerna under deras tänkta charmoffensiv i Berlin, men i övrigt har de verkliga reaktionerna varit få.

Så talar vissa av Merkels ministrar samtidigt om mer övervakning på hemmaplan och Merkel själv är noga att se till att diskussionerna om till exempel frihandelsavtalet med USA, inte kommer av sig på grund av NSA-affären.

Att bjuda in Edward Snowden till Berlin för att kunna fråga ut honom, är igen lika osannolikt som det var i somras.

Samtidigt är upprördheten kring Angela Merkel och hennes mobiltelefon rätt så skenhelig. Det är i dagens läge fullständigt oklart hur mycket de tyska säkerhetstjänsterna har samarbetat med amerikanerna och en hur stor nytta de har haft av samarbetet. Då man i tur och ordning har skällt ut NSA och amerikanerna, har de egna säkerhetsmyndigheterna hittills kommit rätt så enkelt undan.
Och då är ju deras roll synnerligen intressant. Om de har vetat om amerikanernas verksamhet i Tyskland är det förstås illa, men om de inte har vetat, så är det ju skandal.

Telefonerar som tidigare

Angela Merkel har sagt att hon inte kommer att ändra på sina telefonvanor på grund av NSA-affären. Och med det budskap hon skickar utåt, är det inte värst sannolikt att den amerikanske storebrodern kommer att ändra på sina vanor heller.

Att Merkel skulle ta på sig ett ansvar för det skedda ännu mindre troligt. I somras då Snowden-dokumenten började läcka ut försökte Merkel och hennes regering tona ner NSA-affären så gott det gick. I ett skede hann man redan förklara hela affären för avslutad och slutbehandlad.

Många tyskar frågar sig därför varför man nu ska vara upprörd när det handlar om förbundskanslerns telefon. Hon var ju själv inte värst upprörd när det i somras ännu hette att miljontals vanliga tyskar kan ha blivit övervakade.

Inte första gången

Kanslerns personliga integritet verkar alltså väga betydligt tyngre, även om hon nästan borde utgå från att hon på något sätt är övervakad. Det här ju inte första gången en förbundskansler bevisligen blir utspionerad.

1974 åkte en av förbundskansler Willy Brandts närmaste medarbetare fast för att ha spionerat för DDR:s räkning. Stasi-mannen Günther Guillaume var då, det vad mobiltelefonen är i dag, var det någon som skrev i den pågående NSA-debatten.

1974 ledde spionageaffären till att förbundskanslern såg sig tvungen att avgå. Det lär knappast hända år 2013 eller 2014. Att bli övervakad och utspionerad är tydligen något som vi alla i dagens läge tvingas räkna med. Och därför är det väl inte heller något som ska ligga en förbundskansler till last.