Juridikstuderande tvingas gissa sig till svenska lagtermer
Bara en bråkdel av den finländska kurslitteraturen i juridik finns på svenska. Ofta hinner studerande inte söka upp de rätta svenska lagtermerna inför en tentamen. En del jurister vill därför inte använda svenska senare i yrkeslivet, berättar studerande för Fixa högskolan.
Om ett drygt år blir Emma Grönroos utexaminerad från Helsingfors universitet. För fyra år sedan antogs hon till juristutbildningen via fakultetens svenskspråkiga inträdesprov. Ändå har hon läst minimalt med kurslitteratur på svenska under sina studieår.
– I bästa fall är en av fyra tentböcker på svenska, men i regel läser vi så gott som allting på finska. Svenskspråkigheten syns bara i att en del av våra föreläsningar är på svenska, säger hon.
– Jag känner tvåspråkiga jurister som inte går med på att jobba på svenska. De vill inte låta kunderna veta att de talar svenska, för att inte ta risken att vara tvungna att börja arbeta på svenska, säger Emma Grönroos.
Grönroos har märkt att ordförrådet och fackterminologin lider av bristen på svenskspråkig litteratur. Hon och hennes studiekompisar försöker översätta de finska termerna med hjälp av juridiska ordböcker.
– Man kollar upp och hoppas att det blir rätt. Men när man är stressad och ska läsa tusen sidor så sitter man nog inte med en ordbok bredvid sig. I tenten försöker man sedan hitta på en svenskspråkig översättning och sätter det finska ordet efteråt inom parentes. Det brukar ge godkänt, förklarar hon.
– Det är oroväckande med tanke på framtiden. Redan nu märker man att många svenskspråkiga studerande väljer att svara på finska i tenter bara för att det är lättare. Man har ju lärt sig begreppen från litteraturen som är på finska, tillägger Grönroos som är ordförande för ämnesföreningen Codex.
Tyngre studier på svenska
Det är i stort sett inträdesböckerna och några enstaka juridiska grundverk som finns tillgängliga på svenska. Orsaken till att resten ges ut bara på finska är enkel: efterfrågan på svensk litteratur är minimal.
Varje år tas sammanlagt ungefär 50 nya svenskspråkiga juridikstuderande in till Helsingfors universitets utbildningar i Helsingfors och Vasa samt till rättsnotarieutbildningen vid Åbo Akademi. Det är för få för att förlagen skulle vilja översätta de finskspråkiga kursböckerna.
– Bristen på svenskspråkig litteratur är nog ett stort handikapp. Man kan säga att om man är svenskspråkig tvingas man bli ganska bra på finska. Visst gör det studierna tyngre. Man måste egentligen lära sig allt på två språk, säger Niklas Bruun som är professor i privaträtt vid Helsingfors universitet.
– Det enda som översätts systematiskt är lagtexter och regeringspropositioner. Men också där blir lagspråket sämre om det inte finns en levande svenskspråkig litteratur. Språket tenderar att bli ålderdomligt och lite av ”svenska på finska”. Översättarna är bundna vid finska satskonstruktioner och det blir tungläst.
Vill inte tala svenska med kunder
De som klarat det svenska inträdesprovet till juridiska fakulteten studerar jämsides med finskspråkiga juridikstuderande. En del föreläsningar ordnas på svenska, men kurserna ordnas inte lika ofta som de finska. Kan man egentligen tala om en svenskspråkig utbildning?
– Nej, det kan man nog inte kalla den. Man måste kunna finska väl för att klara sig. En del folk från Åland och Sverige som varit intresserade av utbildningen. Åt dem har vi sagt att tyvärr, det lyckas inte om man inte kan finska.
Tentamen har man rätt att skriva på svenska vid det officiellt tvåspråkiga universitetet. Emma Grönroos skriver av principskäl tenterna på svenska, även om hon kommer från ett tvåspråkigt hem.
– Visst tänker jag ibland att det skulle vara lättast att skriva allt på finska. Det är lockande. Men samtidigt är det svårt att rättfärdiga vårt svenskspråkiga inträdesprov om ingen svenskspråkig använder svenska på fakulteten.
Men alla orkar inte vara lika principfasta, varken under studierna eller i arbetslivet.
– Jag känner tvåspråkiga jurister som inte går med på att jobba på svenska. De vill inte låta kunderna veta att de talar svenska, för att inte ta risken att vara tvungna att börja arbeta på svenska. Vilket är ganska oroväckande – att de anser att de inte har möjligheter och färdigheter till det, säger Grönroos.
– Det drar ju mattan under hela tanken om att Helsingfors universitet har ansvaret för att utbilda svenskkunniga jurister.
Läser rikssvenska kursböcker
Också vid Svenska Handelshögskolan i Helsingfors läser man juridisk litteratur inom ämnena redovisning och handelsrätt. Studerande med svaga eller obefintliga kunskaper i finska har då svårt att ta till sig kurslitteraturen.
– Visst gör det studierna tyngre. Man måste egentligen lära sig allt på två språk, säger professor Niklas Bruun.
– Det är något man måste acceptera. Det finns ingen marknad för juridiska böcker på svenska i Finland. Efterfrågan är för liten, säger Johannes Sjöqvist som studerar första året vid Hanken.
Han kommer från Mariehamn och kan bara några ord finska. Han och andra ålänningar utgår därför från föreläsningsanteckningar.
– Sedan kanske man försöker titta lite i de finska böckerna för att se om det finns något man kan snappa upp, säger han.
Fixa högskolan
- Den här artikeln är en del av Svenska Yles första öppna granskning Fixa högskolan
- Vi synar de svensk- och tvåspråkiga yrkeshögskolorna och universiteten i Finland under två veckors tid (25.11-5.12)
- En öppen granskning innebär att du kan delta genom att dela, diskutera och tipsa
- Vi jobbar utgående från publikens tips med öppna arbetsmetoder. Vad i din högskola tycker du att vi borde titta närmare på?
- Läs mer om granskningen och tipsa oss på svenska.yle.fi/fixahogskolan
- Följ med hur vi arbetar på facebook och twitter @fixahogskolan #fixahögskolan
- Med hjälp av Studieräknaren kan du jämföra bland annat lön, arbetslöshet och studietakt vid din utbildning.
Hanken erbjuder bredvidläsningslitteratur som ofta består av rikssvenska böcker om svensk juridik. Det upplever juridikstuderande som riskfyllt.
– Jag känner ingen som skulle våga ta risken att läsa en rikssvensk bok från samma rättsområde. Det är aldrig exakt samma sak som i Finland, säger Emma Grönroos.
Professor Niklas Bruun håller med.
– Det är ett lite riskfyllt äventyr. Det finns områden som är ganska långt EU-harmoniserade, men det finns traditioner och skillnader som gör att det kan gå riktigt tokigt.
– Begreppen kan gå i kors. I Finland är till exempel ett arbetsavtal väldigt klart definierat i arbetsavtalslagen. I Sverige däremot är arbetsavtal något slags allmän benämning för avtal man ingår för att utföra arbete. I Sverige heter vårt arbetsavtal istället anställningsavtal.
Förbättringar i kikaren
Juridikstuderande har redan länge önskat sig svenskspråkiga grundverk inom de grundläggande områdena i finländsk lagstiftning, bland annat avtalsrätt, straffrätt, processrätt, familjerätt och bolagsrätt.
Bruun antyder att en förbättring är på kommande, men vill inte avslöja några detaljer. Han är ordförande för Juridiska föreningen i Finland som sysslar med publikationsverksamhet.
– Det finns gott hopp om att vår förening ska ro i hamn något snart som inverkar på tillgången till juridisk litteratur på svenska, säger Bruun.
UPPDATERING 12.12.2013 kl 16.01 – läs om översättningsprojektet som Bruun antyder ovan
Läs också: