Sex timmar drama att spegla sig i – tankar om Tommys supersoffa

Det finns inget underbarare än att få skapa drama för barn. Ingenting mera meningsfullt, så känner jag det. Ingenting annat har samma kraft som berättelser där du kan spegla dig själv och din värld - och samtidigt upptäcka nya dimensioner och möjligheter mitt i det kända: Så där kan man ju också göra! Den där förargelsen kan man faktiskt skratta åt! Kan dom, så kan jag!

Jag har haft förmånen att få jobba med produktioner för barn i många år. Under den tiden har en längtan vuxit sig allt starkare: Att en gång få berätta en riktigt lång berättelse om just dem som utgör vår publik. En berättelse som får vara lång, fastän alla huvudrollsinnehavare är små. En berättelse, vars karaktärer barnen hinner lära känna och får möta om och om igen. För ett år sedan blev den här drömmen möjlig att förverkliga.

Och då blev jag livrädd. Tänk om orsaken till att det här inte har gjorts förr är att det inte är möjligt? Tänk om det inte går att hitta unga barnskådespelare som kan och vill tillräckligt mycket för att vi tillsammans ska kunna gestalta den här berättelsen? På den sista frågan vill jag strax svara: Sådana barn går det absolut att hitta! Det finns många, många underbara barnskådespelare i våra daghem och lågstadier. Så inte beror det på barnen om resultatet inte skulle bli vad man drömt om.

I en dramaproduktion är man många om att drömma. En av de finaste upplevelserna i den här branschen är när ett stort team av människor, var och en expert på sitt område, går in i en gemensam dröm som man sedan tillsammans gestaltar. En gör det genom dekoren, en genom bildplaneringen, en genom ljudeffekterna, en genom att gå in i sin roll. Och så växer en värld fram. I det här fallet Tommys, Almas, Emmas och Kajsas värld. Det är så de fyra syskonen i familjen Kahelin heter.

Berättelsen om Tommy och hans systrar föddes egentligen när jag i egenskap av barnboksförfattare besökte skolor för att berätta om en av mina böcker, Morris och Leia. Morris är en pojke som inte vet vem hans pappa är, men han saknar honom ändå. Det här med pappan är trots allt en bisak i boken, så jag lämnade frågan om hur det gick för Morris öppen. Det som sedan hände var att pojkar i 8-9-10-års ålder i skola efter skola kom fram till mig och sa: ”Du berättade inte hur det slutade för den där pojken som saknar sin pappa!” Mötena med de här pojkarna ledde till en fortsättningsbok där Morris hittar både en och flera pappor. Men de ledde också till manuskriptet för Tommys supersoffa.

Den seriösa tråden i berättelsen är hur barnen, och allra tydligast 9-åriga Tommy, vill hindra pappa att försvinna ur familjens vardag när barnen och mamma flyttar till Karis och pappa blir kvar i Helsingfors, där jobbet som soff-försäljare slukar honom dygnet runt. Det enda synliga barnen har kvar av pappa är familjens gamla fula soffa och pappas soffkudde lurvkorven. Mamma Karolina försöker göra sig av med också de här sista resterna av pappa Hasse, men inte minst på grund av barnens aktivitet återvänder både soffa och lurvkorv alltid.

Småningom öppnas lyckligtvis pappas ögon för att barnen har axlat ett ansvar för familjens kriser som inga barn ska behöva axla. Slutet blir gott, inte bara för att den här dramaserien sänds som en julkalender. Vi behöver berättelser som påminner oss om att goda lösningar alltid är möjliga. Det viktigaste blir inte frågan om föräldrarna kommer att bo tillsammans eller inte. Det viktigaste blir att pappa och mamma prioriterar sina barn.

Och sida vid sida med vardagens problem lever vardagens komiska vurpor. När Tommy startar sin dagliga soff-show för att övertyga alla i cyberspace, speciellt pappa, om att detta är soffhörnan du bara inte vill missa, då startar också hans optimistiska kampanj för att göra sin familj så cool och lycklig som han vill att den ska se ut. Vare sig det gäller storasyster Kajsas nödlögner till översittarväninnan eller mammas dröm om att få ett roligare jobb rycker Tommy ut. Dessutom finns det dom som rycker in. Inte minst de passionerade äggkoppssamlarna Titta och Hilja, grannarna som inte stjäl utan samlar.

Monica Vikström-Jokela
manusförfattare och regissör för Tommys supersoffa

Tommys supersoffa är en ny dramaserie för barn och familjer producerad av Handle Productions med Svenska Yle som främsta samproducent. Serien visas i BUU-klubbens julkalender varje dag kl. 18 fr.o.m. den 1 december. Tommys värld lever också i webbkalendern på buu.yle.fi och många av aktiviteterna fungerar också på pekplatta. Papperskalendern, som också i år är ett samarbete mellan BUU-klubben och Finlands Röda Kors, kan beställas på svenska.yle.fi så länge lagret räcker.