Fixa den akademiska friheten
Fixa högskolan-projektet har grävt fram en hel del att diskutera om den finlandssvenska högskoleutbildningen. Vissa frågor är samma som på finskt håll, till exempel studietakten. Den frågan förenar många viljor och drömmar.
Staten vill att studierna ska gå snabbt för att få ut människor i arbetslivet där de verkligen behövs. Högskolorna vill att ungdomarna är tillräckligt effektiva så att finansieringen är tryggad. Ungdomarna själva (eller en del av dem) irriteras av att skolan inte organiserar studierna så att man får möjlighet att vara snabb. Bakom viljorna och drömmarna finns tanken om akademisk frihet.
Den friheten betydde ursprungligen att universiteten skulle få vara oberoende och följa vetenskapen – inte politik eller religion – och att forskare, lärare och studenter skulle få verka utan påtryckning utifrån.
Idag finns knappt något politiskt eller religiöst tryck på våra västeuropeiska universitet (det ekonomiska trycket finns förstås kvar), och begreppet akademisk frihet betyder oftast något annat. Nu tänker man närmast på studentens frihet från läsordningens förtryck. Har man kommit igenom grundskolan och det årskursbaserade gymnasiet ska ingen klocka ringa in en från rasten någonsin mer. Så tänkte åtminstone jag som normalbegåvad, måttligt ambitiös student vid Soc&kom.
I Fixa högskolans artikel ses akademisk frihet som något som motverkar en effektiv studietakt. Men är det högskolan som inte ställer tillräckliga krav eller studenterna som inte lyckas organisera sin egen läsordning om nu denna akademiska frihet blivit till akademisk slapphet?
Obs debatt (Yle Fem, torsdag 5.12 kl. 19.55) frågar hur vi ska effektivera studierna i våra högskolor. Ingemo Lindroos leder ordet.
Läs också:
' /%3E%3C/svg%3E)
