Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Hjärtat klappar starkare på nationaldagen

Från 2013
Uppdaterad 29.10.2015 13:21.
Bild: Bengt Östling/ Yle

Glad självständighetsdag, Finland! Aldrig är man så finländsk-nationell som när man bor utomlands, har jag märkt. Karelska piroger, salmiak och rågbröd finns av någon anledning inte till salu i resten av världen! Det saknar man alla dagar, speciellt i dag.

Egentligen är jag ingen blåvit flaggviftare. Jag har obehag för berusade, brölande Vårtland-vårtland-sångare. Ingen har ännu kunnat förklara för mig varför det är viktigt att just den finländska deltagaren eller laget måste vinna, om nu de andra är bättre, på fotboll, höjdhopp eller eurovisionssjungning.

Men ändå klappar det finländska hjärtat lite starkare på nationaldagen. Här i Stockholm finns det ganska många finska institutioner; skolor, kyrkor, äldreboenden, så här är firandet ganska naturligt. Till och med Stockholms stadsbibliotek ordnar en självständighetsfest.

De som flyttade till Sverige på 60- och 70-talen har inte enbart glada minnen från det forna hemlandet. De var mer eller mindre tvungna att flytta. Finland kunde inte ge arbete eller uppehälle åt de stora efterkrigsgenerationerna som inte kunde livnära sig på landsbygden längre.

Sverige gav alla möjligheter till välstånd, men det fanns förstås många som gick under, eller återvände. Och de som är kvar uppfattar sig knappast som finländare längre. Låt mig gissa att det är många finländare i Sverige som inte ens minns vad 6 december är för dag. Här i Sverige en vanlig fredag, betydligt mindre snöstormig än vad man trodde.

Antagligen svämmar ju Sverige över av finländare annars också idag. Många utnyttjar den lediga dagen till att shoppa i Stockholm. Så ofosterländskt,. förresten.

Tyvärr har vi bara valt en så korkad dag för firandet. 6.12! Statistiskt sett är det ganska säkert snöstorm, iskyla eller duggregn. Det är mörkt. Och snart är det jul, en annan stresshögtid.

Ganska många finländare är förresten också bjudna till ambassadmottagningar runtom i världen. Det är vår fest på Slottet.

På den finländska ambassadörens residens i Stockholm har man idag tagit emot säkert 500 gäster. Det är tre mottagningar, den första började 12.30. De sista gästerna var bjudna till kl 17 – och mottagningen tar slut klockan 19. Såna här fester behöver ett slutklockslag, annars finns det en risk att gästerna inte har förstånd att gå hem. Så fosterländska är vi.

Det sägs förresten att journalister ofta kommer försenade till allting. Men inte här. På ambassadmottagningarna har det traditionellt varit så att journalisterna har kommit först och gått sist. Så var det åtminstone förr, när journalisterna också hånfullt kallades gratisätarna.

Vi som bara är tillfälligt utsända arbetare har förstås ingen anledning att försvenskas. Vi måste ju hem igen. Själv har jag förlikat mig med tanken att det inte finns några arbetsplatser för mig i Sverige. Nästa självständighetsdag bor jag sedan i Finland igen. Sista minuten att söka mig till ambassadörens residens alltså. Det är antagligen sista gången jag är bjuden.

Diskussion om artikeln