"Det är ett viktigt jobb, men inget jag går och berättar öppet om"

Parkeringsvärd J. har redan i sju år arbetat som…ja, som vad då? Jag hade ringt Q-Park för ett arbetsplatsbesök, för jag ville veta mera om arbetet med privat parkeringsövervakning. Och jag ville veta vad för slags personer som vill göra ett jobb, som är bespottat och ofta hatat.

Men det visar sig att J. gör mycket annat än parkeringsövervakning. Hans titel är äldre parkeringsvärd (vanhempi pysäköinti-isäntä). Vi träffas i garaget till ett stort varuhus i centrum av Åbo, där han varit på jobb ända sedan klockan sju, men han är parkeringsvärd också i andra parkeringshus där Q-Park har avtal.

Arbetet innehåller allt som har med kundservice att göra; hjälpa kunder som har problem med betalningen, se till att systemen fungerar, hålla garagen snygga och städade, se till att det finns vatten att tvätta bilrutorna med, och så vidare.

Det visar sig under dagens lopp att det mesta av jobbet faktiskt handlar om kundtjänst. Flera gånger får J. hjälpa bilister som vill skaffa parkeringsbiljett för en längre tid. Någon har problem med att veta vilken väg biljetten eller bankkortet ska sättas in. Andra undrar om vägen till butiker eller andra städer.

Och så finns det de som har svårt att förstå sig på bommarna. För några veckor sedan körde ett par från Nådendal rakt genom bommen ner i ett av parkeringshusen. J. såg det hela på tv-monitorn, men hann inte ens reagera förrän paret körde ut igen - rakt genom följande bom. Medan han ringde till polisen såg han hur samma bil körde till den övre parkeringen - rakt genom bommen igen. Och innan polisen hann fram körde de ut - och söndrade bommen på väg ut också.

Då polisen stoppade paret förklarade de att bommarna inte betedde sig som de var vana. I Nådendal brukade bommarna automatiskt höja sig då man körde tillräckligt nära. De hade inte ens märkt att de kört genom fyra bommar. De sökte bara en bra parkeringsplats nära butiken.

J. skrattar till. Folk vill komma så nära butikerna som möjligt, helst utan att betala. Man är nog beredd att spendera flera hundra euro på uppköp, men inte fem euro för att få parkera i centrum.

Vi följer med trafiken i ett av parkeringshusen, men allt verkar lugnt, så vi åker till nästa parkeringshus. Här finns också ett hotell, vilket innebär extra arbete. Det verkar som om hotellgästerna då de kommer fram till parkeringshuset först tömmer bilen på sina resväskor, och sedan dessutom tömmer ut allt skräp rätt utanför.

Folk har så luddig uppfattning om vad kundservice innebär. Till exempel lånar Q-Park i en del parkeringshus gratis ut paraplyer till kunderna, som får använda dessa medan de gör sina uppköp i centrum. Men J. har också sett kunder som efter sin shoppingrunda med bestämda steg går fram till paraplyställningen, plockar med sig ett paraply och åker iväg. Stöld eller kundservice?
- Kundservice, säger J. bestämt.

Alla kommer inte ihåg att lämna tillbaka paraplyet efter att de använt det, men svinnet är inte särskilt stort, kanske 50 paraplyer per år, och med företagets logo på så gör tjuvarna ju faktiskt reklam samtidigt.
- Kanske paraplyerna till och med kunde vara större, funderar J. Då skulle de synas ännu bättre på stan som reklampelare. Fast å andra sidan kanske folk inte skulle plocka dem med sig lika aktivt då.

Efter att vi städat, hjälpt kunder och kontrollerat att allt fungerar som det ska i parkeringshusen så finns det tid över för parkeringsövervakning på stan. Fast egentligen handlar också det om kundservice. Kunden är ett fastighetsbolag eller ett bostadsbolag, som har ingått avtal om att Q-Park ska övervaka parkeringen på deras område. Det är områden där det parkeras fel så ofta att invånarna eller företagarna fått nog och därför vänt sig till en privat firma för att få bukt med problemet.

Vi åker en runda och kontrollerar hur läget är mitt på dagen. På varje ställe tar J. flera fotografier av platsen, med tiden angiven, så att han senare för bostadsbolaget kan bevisa att han skött övervakningen så ofta som avtalet föreskriver.

Allt är lugnt vid de höghus vi besöker, men vid det nya sjöfartscentret Auriga blir det napp. Fast J. använder nog inte ordet "napp". På det stora parkeringsområdet ryms hundratals bilar, och vi går systematiskt igenom alla rader.

Redan i den första raden finns en bil, vars tid gått ut. Igen tar J. fotografier från flera olika vinklar, särskilt där registerplåten syns, och vindrutan med parkeringsbiljetten. Men han skriver inte ut någon parkeringsbot ännu (eller privaträttslig kontrollavgift, som det officiellt heter), utan vi går vidare.

Nästa syndare är en åländskregistrerad bil. Också här hotar en avgift på 40 euro. I bilen finns en stor kasse med tomflaskor, och jag undrar om det är en fattig studerande som hade samlat ihop till hyran, men nu dessutom åker på en parkeringsbot.

Men inte heller här skriver J. ut någon kontrollavgift. Efter fotograferingen fortsätter vi vandringen, som slutligen räcker nästan 45 minuter. Vi söker länge efter en parkeringsbiljett vid varje bil. Hittas det ingen tar det tid att fotografera och skriva ner alla uppgifter, och vi blir avbrutna av kunder som ringer och vill ha hjälp med saker i något av parkeringshusen.

Det är först då J. har granskat alla bilar i alla rader som han är redo att skriva ut kontrollavgiften. Han granskar uppgifterna, och vi går på jakt efter de nio bilar han fotograferat. Det visar sig att flera av ägarna nu har betalat avgiften. Kanske de genom fönstren har sett hur vi granskat bilarna? Kanske de just hade varit på väg att förlänga parkeringstiden då vi gick förbi? J. har inget intresse av att bränna dem; han får inte högre lön fastän han skulle bötfälla fler, han får ingen provision, utan det viktiga för honom är att se till att kunden, fastighetsfirman, är nöjd med övervakningen.

En av orsakerna till att jag ville veta mera om jobbet var att yrket har så dåligt rykte. I insändarspalterna kan man läsa arga insändare om hur privata parkeringsövervakare vaktar i närheten av parkeringsplatser för att snabbt kunna rusa fram med en böteslapp så snart någon lämnar sin bil ens för några sekunder.
- Tidigare var 50% av alla kommentarer negativa. Nu börjar folk ha förståelse för de privata bolagen.

Vi kommer ändå överens om att jag inte skriver ut hela hans namn, utan det räcker med J. Inte för att han har råkat illa ut, som flera kolleger i Helsingfors som har blivit misshandlade, men för att det är ett jobb som folk har en massa förutfattade meningar om, ett jobb som J. undviker att öppet berätta om för dem han inte känner.

Jag märker att J. inte alls passar in i den stereotypa bilden av en parkeringsövervakare som längtar efter att skriva ut så många kontrollavgifter som möjligt. Men rätt ska vara rätt. Den åländskregistrerade bilen får en parkeringsbot. Det behövs 200 returflaskor för att betala boten.