Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Mumindalen i Tammerfors

Från 2014
Uppdaterad 08.01.2014 16:13.
Mumin
Bild: Tammerfors konstmuseum

I år har det gått 100 år sedan Tove Jansson föddes och 100-årsjubileet kommer givetvis att bjuda på en hel del evenemang, utställningar och nya böcker om jubilaren.

På webbplatsen Tove 100 kan man hålla sig uppdaterad om alla evenemang runtom i världen.

I mars öppnar en stor Tove Jansson-utställning på Ateneum i Helsingfors, och på den utställningen kommer man bl.a. att kunna se en del av de miniatyrer och tablåer som Tuulikki Pietilä byggt.

Dessa miniatyrbyggen har man fått till låns av Tammerfors konstmuseum som sedan år 1986 förvaltar Tove Janssons Muminarkiv med originalteckningar och tablåer.

För ett drygt år sedan flyttade Mumindalen från Tammerfors huvudbibliotek Metso till Tammerfors konstmuseum, och Marit Lindqvist begav sig till Tammerfors för att se hur invånarna i Mumindalen anpassat sig i den nya miljön. Ciceron på museet är amanuens Elina Bonelius, som konstaterar att Muminfamiljen vid det här laget bott in sig rätt så bra i museets bottenvåning.

Trots att statistiken visar att många besökare hittat till Mumindalen i de nya, tillfälliga, museiutrymmena, hoppas Elina Bonelius att Tammerfors stad inom en snar framtid ska ge besked om var och hur Mumindalen kommer att få ett eget permanent hus att bosätta sig i.

År 2017 har det nämligen gått trettio år sedan Mumindalen öppnade sina dörrar i Tammerfors, och när Tove Jansson i december 1986 beslutade sig för att donera samtliga originalskisser och -teckningar samt mumintablåer till Tammerfors konstmuseum ställde hon som villkor att samlingen alltid skall hållas som en sammanhängande helhet och att man från stadens sida ser till att samlingen får en värdig och ändamålsenlig utställningsplats i form av ett nybygge intill Tammerfors konstmuseum.

Men hur kom det sig att Helsingforsflickan Tove Jansson beslutade sig för att donera sin Muminvärld till Tammerfors?

År 1986 presenterade Tammerfors konstmuseum Tove Janssons Muminteckningar på en stor utställning som blev en enorm publiksuccé och kort därefter beslutade sig alltså Tove Jansson för att donera alla sina originalteckningar till museet samt 40 stycken tredimensionella tablåer som Tuulikki Pietilä byggt.

Muminhuset varje dockskåpsentusiasts drömhus

Mitt i salen står en av museets största skatter, nämligen det över två meter höga Muminhus som Tove Jansson byggt tillsammans med Tuulikki Pietilä och läkaren Pentti Eistola – husbygget började som en lek och under många år byggde trion på huset som kryllar av detaljer och hemligheter.

Några ritningar gjorde man aldrig, men vintertid samlades man i Toves ateljé för att bygga på huset och på somrarna packade man ner material och halvfärdiga arbeten för att fortsätta finslipa på detaljerna ute på Klovharun.

Arbetet fördelade man så att Pentti Eistola var huvudarkitekten och Tuulikki Pietilä hantverkare, perukmakare och figurformare medan Tove Jansson var något av en alltiallo som målade, tapetserade, stoppade salongsmöbler och städade upp på byggarbetsplatsen.

Muminhuset är varje dockskåpsentusiasts dröm, berättar Elina Bonelius, ett smått eklektiskt hus där olika inredningsstilar lever vägg i vägg i äkta muminanda. De otaliga rummen är fyllda av en massa detaljer från syltburkar och takkronor till pytsar och karotter av olika slag. På resor och lopptorg brukade Tove och Tuulikki fynda föremål och material som kunde komma väl tillpass i byggnaden som har otaliga rum, trappor och korridorer och ett tak tillverkat av 6 800 handgjorda små pärtor av asp.

Huset kan man bekanta sig närmare med i den sista muminboken, bilderboken Skurken i muminhuset, med texter av Tove och fotografier av hennes bror, Per Olov Jansson.

När man skulle flytta huset några hundra meter från Metso till konstmuseet var man tvungen att plocka isår huset och då fick man se att huset gömde på en hemlighet – strax under tornet fanns ett vindsrum fullt av bråte och gamla tidningar, ett rum som inte syns utifrån och som förblir en välbevarad hemlighet.

Muminhuset stod klart år 1979 och i novellen ”Dockskåpet” skildrar Tove Jansson hur tapetseraren Alexander, den pensionerade banktjänstemannen Erik och elektrikern Boy bygger ett högt dockhus med torn och balustrader. Efter att Muminhuset stod klart kunde varken Tuulikki Pietilä eller Tove Jansson sluta att bygga – av pur glädje och av bara farten tillverkade man 41 tablåer med muminmotiv som ofta kombinerar flera olika historier.

En av mina personliga favoriter är luftballongen som svävar över ett stormigt hav – tablån baserar sig på en scen i ”Den farliga resan” där den rödrandiga ballongen svävar fram över ett brusande hav med Tooticki, Hemulen, Ynk, Sniff och Susanna ombord.

Elina Bonelius berättar att det var lite för spännande att flytta på just denna tablå – man var tvungna att vänta tills all snö och is hade smultit och tills gatorna var släta som ett dansgolv för att våga sig på att flytta ballongen som sitter fast i glasmontertaket med linor.

Katolska nunnor och japanska businessmän bland besökarna

Under snart trettio år har folk från när och fjärran vallfärdat till Mumindalen i Tammerfors – Elina Bonelius berättar att man under årens lopp haft besökare av alla de slag på museet, allt från katolska nunnor och motorcykelentusiaster till japanska businessmän.

Det som enligt Elina Bonelius fascinerar folk i alla åldrar är den atmosfär av öppenhet som vilar över Mumindalen – här får var och en vara sig själv, ingen behöver känna sig främmande eller utanför.

Jag kan inte låta bli att fråga Elina Bonelius vem av figurerna i Mumindalen som hon känner igen sig själv i allra mest – och svaret beror på dag och humör, säger Elina som ömsom känner sig som en fåfäng Snorkfröken, ömsom som ett förvirrat Mumintroll, eller en om-sig-och-kring-sig Muminmamma – och en del dagar skulle man kanske allra helst vara Snusmumriken och styra kosan söderut.

Innan jag säger tack och adjö slår jag mig ner i salongen för att bläddra i Gästboken där många besökare skrivit glada hälsningar på många olika språk men också ritat någon av sina favoritfigurer från Mumindalen – jag måste fundera en stund innan jag ger mig i kast med att rita en av mina favoriter, och just idag känner jag mig mest som Bisamråttan som krupit in under Muminfamiljens bro och ligger i hängmattan och filosoferar och betraktar livet runtomkring mig.

Tove Jansson i Yles Levande arkiv.