Professor om Guggenheim: Skärp er, politiker!
Långdansen kring Guggenheim är ett prima exempel på hur gränsen mellan förtroendevalda och tjänstemän blivit oklar, menar Jan Sundberg, professor i statskunskap.
- Skillnaden mellan byråkrater och politiker grumlas upp. Överborgmästare Jussi Pajunen fungerar lite som en politiker, men han är de facto en tjänsteman som borde följa de politiska besluten.
Sundberg syftar på att Pajunen i sin roll som stadsdirektör verkat driva på projektet ovanligt mycket.
Morgonöppet: Guggenheim kan hota demokratin
Politikerna måste ge klara signaler
Ur ett demokratiperspektiv blir situationen ohållbar för invånarna, det vill säga väljarna.
- De politiska grupperingarna måste ha en politisk linje och en politisk vilja, det är därför de finns där, banne mig! Har de inte det, så blir det grumligt, och då får förtroendet för det politiska beslutsfattandet sig en törn.
Om det här upprepas tillräckligt många gånger kan det innebära problem för demokratin i Finland, menar Sundberg.
- Det ger utrymme för populistiska grupperingar som, i någon mening, talar klarspråk. Detta går sen bra hem hos vissa kategorier av väljare.
Men var inte Guggenheim redan avklarat?
Många trodde säkert att planerna på museet redan var ur världen, men likt gubben i lådan dök Guggenheim upp igen med ett nytt förslag på bordet. Var ärendet inte redan färdigbehandlat?
- Så uppfattade jag också saken. Guggenheimstiftelsen tycks vara väldigt mån om att få museet byggt i Helsingfors, och skyr inga medel, inom rimliga gränser, för att få det gjort.
Få möjligheter för enskild invånare att påverka
Missnöjda invånare kan samla in namn och lämna in ett initiativ om att staden borde ordna en omröstning i frågan. Enligt Sundberg är det här ändå en krånglig och osäker väg.
- I sista hand är det fullmäktige som bestämmer om det blir en folkomröstning i en fråga. Och den folkomröstningen är ändå bara rådgivande.
Jan Sundbergs budskap i fallet Guggenheim är klart.
- Jag är besviken på politikerna. Skärp er!