Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Haglund hoppas på frivilliga fusioner

Uppdaterad 08.01.2014 21:51.
Programmet är inte längre tillgängligt

Svenska folkpartiets ordförande, försvarsminister Carl Haglund hoppas på fusioner på frivillig väg i stället för tvångsfusioner av kommuner. När det gäller Finlands ekonomiska situation säger Haglund att regeringen inte ensam kan lösa alla problem. Haglund intervjuades i TV-nytt av Niklas Henrichson.

Regeringen står inför en tuff vår på grund av bland annat hållbarhetsgapet. Hur stort av behovet av nya nedskärningar och eventuella skatteförhöjningar just nu?

Här finns egentligen två frågor. Det finns den här mera medellångsiktsperspektivet där vi behöver just uppnå hållbarhet i ekonomiska ramarna för staten, för vi kan inte på sikt hålla på som vi gör just nu där vi har varit tvungna att låna år efter år och statsskulden har vuxit till sig riktigt ordentligt.

Men sen på kort sikt finns det också behov av att göra saker och det har ju redan gjorts mycket i den här regeringen. Vi har anpassat ekonomin för nästan fem miljarder euro och det är ganska mycket med tanke på att den årliga budgeten går lös på 53-54 miljarder euro, så att i ljuset av det kan man tycka att mycket har gjorts men tyvärr är det nog så att i vår blir det säkert ännu både regelrätta inbesparingsbeslut och kanske en del skattejusteringar och annat.

Är du till och rädd för Finlands kreditvärdighet?

Nå det har jag nog varit en längre tid. Nu tack vare det här strukturpaketet som vi lanserade i augusti har kreditvärderingsinstituten gett oss credit som det heter på engelska och den vägen visat att de tycker att vi går på rätt väg vad gäller att reformera ekonomin, men det här med att få en långsiktig reform av den finländska ekonomin som ju framför allt handlar om inkomstbortfall, alltså där industrin har på många håll och inom många branscher det svårt och det syns i form av färre arbetsplatser, mindre skatteintäkter från företagen och så vidare. Så den förändringen som Finland går igenom, den sker inte över en natt och den kan heller inte regeringen fixa till så där bara, så att det här är jättesvåra frågor.

I andra vågskålen ligger då vårt välfärdssamhälle som vi har byggt upp och som så många uppskattar, men som vi just nu inte har råd med tack vare minskade intäkter.

På tal om det, vårdreformen är på remissrunda och man beaktar inte svenskspråkiga särlösningar som Kårkulla. Hur resonerar ni kring den här problematiken?

Det kommer vi nog inte att acceptera, vi har en politisk överenskommelse från tidigare som handlar om att bevara till exempel Kårkulla. Nu har den här arbetsgruppen, som ju inte är en politisk arbetsgrupp utan en arbetsgrupp vid ministeriet, kommit med det här förslaget att till exempel Kårkulla inte är med, men det måste nog skötas i de politiska förhandlingarna.

Det är ingen hemlighet att den här sote-reformen som en helhet är en stor och svår bit och vi har nog mycket att göra med den innan den är i hamn och det är klart att ska vi förändra nånting som är så här viktigt i vårt samhälle så måste det göras ordentligt, man måste vara säker på att man gör en bra reform, och därför är det naturligt att det har tagit tid. Sen är det ett faktum att här har varit många utmaningar på vägen, det ska vi inte sticka under stolen med.

Kommunreformen då, den väcker starka känslor. Hur sannolikt är det att man trots allt tvingas till tvångsfusioner?

Utgångsläget har ju varit att vi inte ska göra tvångsfusioner, i de här stadsregionerna bereds det ju som bäst och den är fem före färdig, ett lagförslag som ju också i yttersta nödfall så att säga ger möjlighet att se över stadsstrukturen i de stora städerna, men vi har jättemånga kommuner i det här landet i förhållande till antalet invånare, många av dem fungerar faktiskt bra, andra har det ganska kämpigt.

Utgångsläget är nu att alla utreder på eget initiativ och jag hoppas och tror att det kommer också att ske många fusioner helt på frivillig väg. Så det har ju skett i Svenskfinland redan tidigare, vi har skapat Raseborg och vi har skapat ett större Lovisa, och vi har slagit ihop kommunerna i Väståboland till Pargas och Kimito och så vidare så att vi har ju i Svenskfinland redan jobbat utan tvång och det är nog mitt utgångsläge att det är så man ska jobba i de här frågorna.

Ännu helt kort Carl Haglund, som vi såg i inslaget, det har spekulerats mycket om framtiden för Katainen, för Urpilainen. Hur mycket försvårar det här regeringens arbete i vår?

Just nu tycker jag inte att det påverkar överhuvudtaget. Jag tror nog att Urpilainen kommer att sitta kvar och vad det här kommissionärsvalet beträffar så tror jag att hur det än blir så blir det riktigt bra, och jag är egentligen inte bekymrad för det här. Jag är nog mera bekymrad för den här allmänna ekonomiska trenden i samhället som inte regeringen heller och inte nån annan helt över en natt kan påverka utan det är nånting som har att göra med både hur ekonomin utvecklas globalt och hur vi alla finländare också agerar i vardagen, hur företagen utvecklas och anställer och annat så att det är en svår bit.