Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Jag har återupptäckt Pink Floyd

Från 2014
Uppdaterad 29.10.2015 11:13.

Vilket är världens bästa band – The Beatles eller Rolling Stones? På den lilla men intrikata klassiska musikfrågan brukar jag alltid svara: Pink Floyd. För Pink Floyd har det där lilla extra som få andra artister har och som får mina innersta känslor att dallra likt en välhängd aladåb. Fråga inte. I och med P. Floyds stora remixade Discovery-box har jag nu äntligen gjort det jag borde ha gjort för länge sedan, nämligen lyssnat igenom deras hela produktion i kronologisk ordning. Och jag har blivit nyförälskad!

Visserligen kom Pink Floyds Discovery-box redan hösten 2011, men det var först litet före senaste jul som jag hittade den till ett pris som talade ungefär samma språk som min magra plånbok. Och sålunda var min julklapp till mig själv räddad. Och vilken juklapp! Jag blir fortfarande litet till mig när jag tänker på vilken lyssningsupplevelse det var att för första gången någonsin lyssna igenom Pink Floyds alla 14 egentliga skivor – i kronologisk ordning! Trots att jag varit en inbiten Floyd-fantast ända sedan tonåren och trots att jag har samtliga deras skivor och kan dem alla mer eller mindre utantill, så har jag aldrig tidigare lyssnat på dem alla efter varann enligt utgivningsår. Men det var garanterat inte den sista gången. För nu öppnade sig en ny dimension i den fantastiska musikvärld vi känner som Pink Floyd. Mina öron vaknade glatt och mitt i allt märkte jag en röd tråd som löper genom denna magnifika helhet – en tråd jag nog tidigare anat, men aldrig blivit lika varse som nu. För tro det eller ej, men det finns förvånansvärt många likheter mellan första plattan The Piper at the Gates of Dawn och sista studioskivan The Division Bell (som för övrigt fyller 20 år i april). Eller så känns det i alla fall just nu. Till näst måste jag lyssna på dem bägge efter varann. Och sedan tänker jag bli riktigt vild och galen, för då ämnar jag lyssna på Pink Floyds hela produktion i omvänd ordning! Wow! Eller så skaffar jag mig ett liv... Nej. Det här är mitt liv och jag gillar det. Sådesså.

Tack även till James Guthrie som remixat alla skivor i Discovery-boxen. Reguljärt är jag aningen skeptisk till remixade nyutgåvor, men i det här fallet har Guthrie lyckats få nytt liv i nästan varenda en skiva. Även plattor jag ibland nästan litet tröttnat på att lyssna på, så där som The Dark Side of the Moon och Wish You Were Here, har fått en ny fräschör som gör att jag nu hör dem med nya öron. Eller med mina yngre öron. För nu mindes jag igen vad det var som en gång i tiderna fick mig att fastna för Floyd och varför de är mitt favoritband. Och det firar vi med att spisa en bit från deras sista skiva med Roger WatersThe Final Cut – ett idag tyvärr litet bortglömt mästerverk.

Dan Eskils musikbar

Kurt Cobain i New York Coliseum 14.11.1993.

Kurt luktar litet konstigt

Dags att lyfta fram kopplingen mellan Nirvana och jazz?

Obskyr vinyl 2: Yellow Dog / Beware Of The Dog

Fick topp 10-hit med Just One More Night.

Morrissey är en mästare på ord

Självbiografin fortsätter på den vältaliga linjen.

Obskyr vinyl 1: Scott Merritt / Serious Interference

Udda skivfynd ur mitt eget ödmjuka lilla diskotek.