Linn Jung: Bloggen ett härligt dokument av barndomen

Familjeliv ringde upp två bloggare i Svenskfinland som har skrivit och lagt ut mycket bilder på sina barn. De vill lyfta fram de positiva sidorna med att blogga om sina barn.

- Barnen har ett helt otroligt arkiv om sin barndom, säger Linn Jung. Jag skulle själv ha velat att min mamma bloggat om mig!

Familjeliv: Malin Klingenberg och Linn Jung om sitt bloggande

Programmet är inte längre tillgängligt

Men varför måste bloggen vara öppen för alla? Kan man inte skriva för sig själv?

- Det räcker inte för mig. Drivkraften är att jag får kommentarer och uppmuntran av andra.

Linn Jung hade stort stöd av sin blogg när hon väntade sitt andra barn som föddes många månader för tidigt. Genom bloggen fick hon sympati och tröst av andra som upplevt samma sak. Samtidigt kunde hon hjälpa föräldrar i samma situation. Många av läsarna finns kvar och har följt hennes liv sedan dess.

- Jag har femtusen läsare per dag, så det är klart att jag funderar vad jag lägger ut. Ju äldre barnen blir, desto mindre handlar bloggen om dem.

Barnen får säga nej

Malin Klingenberg som driver bloggen ”En gul apelsin” där hon också berättat mycket om sina barn, har under senaste tid tvingats tänka om. För några dagar sedan skrev hon:

”Vi har en ny regel här hemma: från och med en tid tillbaka skriver jag inget om Lovis och Iduns lustiga eskapader på bloggen som de inte själva går med på att jag berättar för alla. Och de är rätt restriktiva med vad jag får säga. Jag tycker det är bra att de har integritet, tänker mig att det är en bra övning inför det egna internetanvändandet senare att fundera på vilka saker man går med på att berättas om en.”

- Jag tycker det är bra att mina barn har sagt ifrån och det är klart att jag respekterar det. Barnen vet att min blogg kan ses av alla i hela världen. Som förälder har jag fått massor av hjälp och stöd via bloggen i fråga om saker som bekymrat mig i föräldraskapet.

"Tråkigt att inte vara personlig"

Familjeliv: Föräldrar om att vara privat i sociala medier

Programmet är inte längre tillgängligt

Vi träffar några föräldrar som är aktiva på Facebook. Fembarnsmamman Maria Sundblom -Lindberg väljer att skriva om det hon själv uttrycker som sitt "svåra liv" och i det ingår också barnen. Men hon väljer noga vad hon lägger ut om dem.

Maria ser inga probelm med att vara privat på nätet. Tvärtom tycker hon att det ger mycket. Hon får tack, stöd och uppmuntran via texterna och hennes vänner vågar öppet ventilera saker i och med att hon är så öppen.

- Inte vill jag läsa uppdateringar som inte har ett klangbotten i folks inre liv! säger Maria. Tonårsbarnen lägger ut betydligt värre bilder på sig själva. Det kan vara ett problem!

Tvåbarnsmamman Pia Öhman är restriktiv och publicerar bara symbolbilder på sina barn. Hon skriver inte ut deras namn och det ska inte gå att känna igen dem på bilderna.

Fyrabarnspappan Stefan Bremer är fotograf och bildspridare i särklass. Också han är aktiv på Facebook.

- Om man skriver om sitt liv i dagboksform ingår också bilder på barnen, berättar Stefan. All dokumentation är tillåten, men probelmet är att folk inte tänker till då de trycker på send-knappen. Det måste man nog göra.

Läs också:
"Våra barn är försökskaniner på nätet"
"Lägg inte ut mig på Facebook, mamma"