Stick inte nålen i mig, sa nallen
Dockdoktorn Benita Suomi har reparerat nallar och dockor i 25 år, och nu är det dags att ge över. Hennes svåraste fall var en hundraårig nalle.
Nallen var sliten, lappad i flere olika etapper med flere olika trådar och såg allmänt förfärlig ut, men kunden ville ha den reparerad, minns Benita. Flera gånger plockade hon fram projektet, men kunde bara inte förmå sig att göra något åt nallen.
-Det var som om nallen talade till mig, och bad mig att inte sticka nålen i den. Så jag ringde ägaren och sade att jag inte kan göra något åt den här nallen, den är underbar som den är!
Morgonöppet: Dockdoktorn går i pension
Sytråd och modernt föräldraskap
De flesta som uppsöker dockdoktorn är kvinnor i 60-70 årsåldern med trasiga dockor från barndomen. Men ibland förvandlas mottagningen till en poliklinik.
-Småbarnen kommer med sina mjukisar som är så utslitna att huvudena hänger och armarna är av. Då är det skyndsamt att få dem reparerade till natten.
Suomi menar att det sällan är fråga om krävande operationer, men moderna föräldrar tycks sky nål och tråd.
-Föräldrarna kommer inte ens på tanken att sy själva, de kan inte ens sy en knapp, det är helt otroligt.
Då dockdoktorns grundtaxa är 45 euro i timmen kan det bli dyrt att reparera favoritmjukisen, men ofta är det just bara det djuret som duger att somna med.
BabyBorn i dagens slit-och-slängkultur
Benita Suomi uppskattar den gångna världens hantverk, och har inte mycket övers för dagens dockor och nallar.
-Jag hatar BabyBorns och inte är jag så förtjust i Barbie heller, ler dockdoktorn.
Via sitt barnbarn har hon ändå kommit i kontakt med dockan med den perfekta midjan, och har till och med fått reparera några.
-De går ju att fixa så länge lederna sitter kvar, men om lederna går av så är det kört.
Inte så lätt att hitta efterträdare
Före Benita Suomi blev dockdoktor jobbade hon på ekonomiavdelningen på ett försäkringsbolag. Efter att barnen blivit stora nog bestämde hon sig för att sadla om och bli företagare.
-Jag började med att importera dockor, sedan tillverkade jag själv dockor och därifrån var steget kort till att börja reparera dem.
Suomi har egentligen letat efter en efterträdare redan i flera års tid, men först nu hittat en lämplig kandidat.
-Det här jobbet är ju hjärtnära, men kräver också att man kan hantverket. Nu känns det både skönt och vemodigt.
Helt sysslolös kommer den pensionerade dockdoktorn inte att bli.
-Jag ska konsultera min efterträdare, och sedan ägna mera tid åt min hobby akvarellmålning.