Hoppa till huvudinnehåll

Sluta panta

Förväntningar på oss själva skapar den största stressen?

Från 2014
Uppdaterad 01.02.2014 10:28.
Kost och levnadsvanor

“Om jag bara var lite smalare så skulle jag nog bli mycket lyckligare...”
”Jag borde nog skaffa en nyare mobil! Då skulle de där tuffa killarna säkert inte dissa mig i skolbussen... Man MÅSTE ju ha smartphone idag - jag skäms ögonen ur mig!”
”Jag trodde det skulle kännas annorlunda att ha en pojkvän... Borde det inte vara mer romantiskt och förälskat, så där som i filmerna..?”

Få människor är riktigt medvetna om vilken otrolig mängd förväntningar de har på sig själva! Speciellt ungdomar verkar ha fler krav på sig själva och sina liv än resten av befolkningen – men samtidigt anse att de här kraven och förväntningarna hör till, att de är en sådan naturlig del av livet att de inte är det minsta märkvärdiga. För vill du passa in, ja över huvudtaget överleva tonåren, så finns det stenhårda regler att följa för ALLT - oavsett om det gäller The Big Picture eller detaljer.

Tror ni mig inte? Lite exempel: Klart man ska försöka sträva efter att bli så snygg som möjligt (och därför hoppa över lunchen), bli bjuden på de häftiga festerna (och där är rökning obligatorisk) och ha den sötaste flickvännen (och framförallt ha sex med henne). Eller på en ännu vardagligare nivå: Klart man ska kunna allt om iPhone:rnas appar och ha sett allas delningar på fb – så att man inte ska hamna utanför i snacket. Eller riktigt basnivå: För allt i världen, fall inte över dina egna fötter så att du skämmer ut dig inför hela skolan för resten av ditt liv. Din domare, jury och bödel är alla de andra där i skolkorridoren och de är blixtsnabba på att döma ut dig och stämpla ett stort L i pannan på dig.

I denna omedvetna skräck lever de flesta unga, oavsett om kraven är inbillning, överdrift eller dödligt allvar. Därför är ingen annan så hård mot en som de flesta är mot sig själva. I vilken vanlig skola som helst försiggår ständigt en osynlig men oerhört intensiv själv-hjärntvättning.”Jag måste... Jag borde... Nu ska jag minsann...” – vilket i sin tur leder till ”Vilken j*vla idiot jag är som inte kan... Jag är ju helt värdelös som inte är...” Dåligt självförtroende, svag självkänsla, komplex, ångest och hopplöshetskänslor har nästan blivit som en folksjukdom bland unga, framförallt på grund av det ständiga jämförandet med andra. I värsta fall leder de här förväntningarna till självskadebeteende, ätstörningar och självmordstankar. Men redan en vanlig ungdoms vardag innehåller ofta ett otal misströstande suckar framför spegeln, frustrerade sparkar i väggen eller uppgivna tårar i kudden. Av dem som söker hjälp hos ungdomswebbportalen Decibel.fi (och andra liknande sajter) eller hos skolkuratorn beror säkert 80% av problemen i grunden på för höga förväntningar och krav på sig själv. Troligen mer.

Säg, är det inte en himla tur då att det börjar bli trendigt att tycka om sig själv? Tur att ord som självrespekt, självmedkänsla och mindfulness också hör till de begrepp som sprids som en löpeld bland annat som delade bilder på sociala medier. Tur att man till och med under till exempel temadagar i skolan får undervisning i hur man ska acceptera sig själv med fel och brister. Och tur att det finns så många vuxna som tjatar om att det faktiskt är helt okej fastän man inte är perfekt. Kanske kommer de slitna sanningarna som ”Det är insidan som räknas” att dammas av och regerar världen igen? Kanske finns det lite ljus i tunneln? Eller?

//Liselott Nyström. Liselott jobbar på Decibel.fi och gästchattar på Sluta panta-chatten den 3-4.2 kl.19-22.