En tyst minut med 400 dykare
Årets vrakdykseminarium ”Hylkysukellus 2014” hölls i lördags. Seminariet inleddes med en tyst minut för de dykare som omkom i Norge. Flera av de ungefär 400 seminariedeltagarna var personligen bekanta med de två dykare som i torsdags dog i grottsystemet Jordbrugrotta i Plurdalen nära Mo i Rana.
Själv var jag i Stockholm när telefonen började ringa. Kolleger var ute efter kontaktuppgifter till eller namn på grottdykare. Jag kunde inte stå till tjänst. De fem dykare som dök i Jordbrugrotta är och var såväl till utbildning som till erfarenhet och dykinriktning så långt borta från min dykverklighet som man kan komma.
I någon nyhetstext kallades de för sportdykare... Det är kanhända inte direkt fel så länge det inte handlar om yrkesutövande dykare men... Fel är det ändå. Dykning av det här slaget är i mitt tycke inget som går att jämföra med sportdykning.
Det är gasblandningar och mycket invecklade dekompressionsdyk. Det är rebreathers och det är dubbel utrustning. Det är extrema djup i extrema förhållanden. Det är dykplanering in i minsta lilla detalj.
I dag, för några timmar sedan, publicerade dykförbundet de överlevandes redogörelse för vad som hade hänt. Redogörelsen publiceras på dykarnas egen begäran. Och den är hemsk läsning. Den är teknisk och dykarna benämns som dykare nummer 1, 2, 3, 4 och 5. Trots den kalla tekniska stilen i redogörelsen är det hårresande läsning. Åtminstone för en som ens lite grann kan föreställa sig situationen.
Jag kan inte låta bli att erkänna att jag omöjligen kan förstå hur så mycket på så olika håll för helt olika dykare kunde gå så fel. Samtidigt.
Till Vrakdykseminariet 2014 ska jag återkomma inom kort.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
