Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

Lone Widestam: Hjärtslagen hördes genom etern

Från 2014
Uppdaterad 17.02.2014 09:44.
Lone Widestam är redaktör på Svenska Yle och arbetar för Radio Vega Östnyland.
Bild: Yle/ Bettina Aspfors

Känslan kommer bara ibland och jag kan inte styra eller påverka den själv, den bara infinner sig.

Jag glömmer aldrig första gången det hände. Jag var på en friidrottstävling och det gick riktigt dåligt, jag lyckades inte alls med att hoppa så långt som jag ville. Kroppen ville något annat. Jag hade ett sista längdhopp kvar och var långt ifrån någon pallplacering. Då sa min mor något som sällan kommer från hennes mun – hoppar du nytt rekord far vi och äta till hamburgerrestaurangen. (Nämnas bör att det var då den första hamburgerrestaurangen kom till Borgå och att vi väldigt sällan åt färdig mat).

Jag kan inte beskriva vad som hände inom mig. Plötsligt var jag koncentrerad till 120%. Styrkan och beslutsamheten fyllde min kropp.
Då det äntligen var min tur minns jag att jag tänkte – menade mamma faktiskt det hon sa?
Jag minns varenda steg fram till avstamp, jag minns hur jag sträckte min kropp så långt och högt så jag trodde den skulle brytas. Luftfärden kändes som en evighet och jag flög som i slow-motion.

Jag har flera gånger efteråt försökt ta fram känslan. Ibland försökt lura hjärnan, ibland med tvång. Tyvärr, kan jag bara inte trycka på en knapp för att få fram det. Det är inget jag själv kan påverka, fast hur jag skulle vilja. Den bara infinner sig.

Senast jag försökte tvinga fram samma känsla var då jag skulle göra min första direktsändning. Jag var jätte nervös inför mitt uppdrag. Hur skall jag minnas allt? Tänk om tekniken strular? Tänk om jag får blackout och det blir tyst i radion. Jag fick reda på att det var jag som skulle göra direktsändningen en hel vecka i förväg så varje natt fram tills dess var inte precis något som kan liknas med skönhetssömn.

Till sist beslöt jag mig – Äh, vad är det för skillnad om jag gör bort mig nu eller om ett år. Sagt och gjort. Men ändå började hjärtat slå snabbare genast då jag öppnade ögonen på morgonen. Då det närmade sig sändning var jag säker på att mitt hjärtslag skulle höras genom frekvensen och ut till alla radioapparater i östnyland.

Men en minut innan sändning var nervositeten som bortblåst. Det här var ju roligt (Notering till chefen, det här betyder inte att jag vill göra det varje dag för det är inte hälsosamt för mitt hjärta). Jag levde mig in i stunden, försökte beskriva vad jag gjorde, var jag var, vem jag hade med mig och det kändes som att allting annat stannade för en stund.

Känslan av att göra något som man aldrig gjort förut är till en början skrämmande men efteråt något som man minns för evigt. Det gör en starkare, modigare och en erfarenhet rikare.

Hur gick längdhoppstävlingen? Jag förbättrade mitt rekord med 23cm och åt min första hamburgare med franskisar.