När det inte räcker med sisu
Den finländska OS-truppen har i Sotji för första gången med sig en idrottspsykolog. Också i övrigt håller attityderna till behovet av psykiskt stöd och mental träning på att ändras, säger branschfolk.
Träna hårt, ät rätt och vila tillräckligt. Ungefär så har den finländska elitidrottens framgångsrecept traditionellt sett ut. Småningom har ändå bilden av vad som bygger upp en vinnare ändrats. Idag inser allt fler att de psykiska egenskaperna kan vara de som avgör en tävling. Den här inställningen är helt naturlig hos unga idrottare. Vid de olika idrottsakademierna i landet är mental träning i hög grad en del av utbildningen av unga idrottare. Gamla fördomar spökar inte heller i huvudet på förmågor som skidlöparen Juuso Haarala vid Vörå idrottsgymnasium.
- De fysiska skillnaderna på toppnivån är så små, att den som orkar tänka positivt går långt.
Forskningen bekräftar det här. I flera grenar räknar man med att det psykiska till över nittio procent avgör vem som avgår med segern. I idrottskretsar talar man bland annat om att skaffa sig en ”vinnarskalle”, att våga tro på sig själv och kunna se sig själv som en vinnare.
Stöd både före och efter
I praktiken handlar psykisk eller mental träning om att exempelvis skapa sig tävlingsrutiner, lära sig att enbart koncentrera sig på sin egen prestation och njuta av tävlingssituationen. Centralt är att analysera vad man njuter av i idrotten och träna sig i att utnyttja den så kallade flow-känslan, alltså den positiva känslan av avslappnad njutning, som också många vanliga motionärer upplever.
Lika viktigt är att inte låta misslyckanden lamslå en. Bland annat på den här punkten kan en person som idrottspsykologen i Sotji vara till stor nytta. Det säger den psykiska tränaren Terhi Lehtoviita.
- När en idrottare inte lyckas kan pressen bli enorm, och då kan stödet från ett utomstående proffs vara verkligt värdefullt.
Också andra aktörer i idrottskretsarna talar om vikten av hjälp vid misslyckanden. Det behövs ett starkt psyke om man ska klara av allt skäll och all skadeglädje man kan möta efter en mindre lyckad tävling.
Finland på efterkälken
Trots nyttan av psykisk träning, har den alltså först på sistone börjat smyga sig in i finländsk toppidrott. Det finns ingen enhetlig statistik om hur allmänt elitidrottarna använder sig av idrottspsykologiska tjänster, men den allmänna bilden i branschen är att trenden är uppåtgående.
Man räknar med att ingen inom elitidrotten längre är ovetande om fenomenet, men bara mellan en tredjedel och hälften av toppidrottarna antas jobba systematiskt med en psykisk tränare. I den här frågan ligger Finland efter länder som USA och Sverige. I de här länderna har både idrottspsykologin som vetenskap och den praktiska användningen av den längre anor än hos oss. I Sverige finns bland annat mannen som sägs ha introducerat den mentala träningen i Norden, Lars-Eric Uneståhl. Hos oss har tongångarna varit andra.
- Traditionellt har den finländska träningskulturen betonat det fysiska. Man har kanske tänkt att det räcker med att ha sisu, säger psykiska tränaren Lehtoviita.
Samtidigt visar utredningar att dagens idrottare önskar sig mer psykisk träning. En enkät som en arbetsgrupp vid Psykologförbundet låtit göra, visar att efterfrågan på psykiska träningstjänster är större än utbudet. Idrottarna anser att ansvaret för att man ska ha tillgång till idrottspsykologiska tjänster är delat på såväl tränarna, förbunden som idrottaren själv.
Branschen professionaliseras
I takt med att intresset för psykisk träning bland idrottare och tränare har ökat, har också de som erbjuder idrottspsykologiska tjänster i Finland börjat organisera sig mer professionellt. Det finns idag en idrottspsykologisk förening i Finland och det är sedan hösten 2013 möjligt att bli certifierad idrottspsykolog.
- Med hjälp av det här hoppas vi att både tränare och adepter lättare hittar proffs som kan hjälpa dem med den psykiska biten, säger Terhi Lehtoviita.
Idag finns det både enskilda idrottspsykologer och företag som säljer tjänster inom området i Finland. Lehtoviita tror att framtiden är ljus.
- Om tio år är säkert den psykiska träningen en helt naturlig del av idrottarens vardag.