Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Pomplamoose gör mig glad

Från 2014
Uppdaterad 29.10.2015 09:44.

Pamplemousse är franska och betyder grapefrukt. Men det är oviktigt i detta sammanhang. Förutom att det i en lätt anglifierad version fått ge namn åt en av de mest spännande, blomstrande, sprudlande och innovativa musikföreteelser som finns på nätet just nu. De kallar sig Pomplamoose och få klarar av att vara så totalt audiovisuella på ett lika inspirerande sätt som de.

Pomplamoose kallar sina skapelser för VideoSongs. Det är ett förhållandevis nytt medium med två regler: 1: vad du ser är vad du hör, d.v.s. inget mimande för varken röst eller instrument. Och 2: alla instrument, röster och ljud du hör kommer du även i något skede att se någonstans i videon, d.v.s. där finns inga dolda ljud. Eller det här var i alla fall utgångspunkten för Pomplamoose när de startade år 2008. Men under de senaste månaderna har de tagit det ett eller ett par steg vidare, vilket ni kan se i videon här ovanför. Den är även ett utmärkt exempel på den sorts lekfulla, men ändå intrikata mashup-projekt de håller på med just nu. Pomplamoose blev kända för några år sedan bland oss som nattetid rör oss bland internätets mer obskyra musiksidor i väntan på att den där förbaskade Johnny Blund skall behaga komma även till våra stugor. Pomplamoose gjorde då rätt roliga och smånaiva, lätt lounge-aktiga covers på kända poplåtar. Och det alltså helt enligt reglerna för VideoSongs.

Jag minns inte längre vilken som var den första låten med Pomplamoose som jag hörde, men det var i alla fall ovanstående avväpnande cover på Beyoncés Single Ladies som fick mig att genast låsa alla dörrar och fönster så att den där förbenade herr Blunder inte skulle kunna tränga sig in och tvinga mig att börja sova. För nu var jag härligt vaken och jag satt sedan i ett par timmars tid och kollade in de flesta av deras VideoSongs som jag kunde hitta. Och ju mer Pomplamoose har utvecklats under årens lopp, så desto mer gillar jag dem. Roligt är också att märka att det är bra många fler än jag som upptäckt dem. Häromdagen twittrade t.ex. Pharrell Williams länken till Pomplamooses senaste mashup (se översta videon där Pharrell möter Daft Punk) och kommenterade hur mycket han gillade deras version. Videon är även ett utmärkt exempel på hur man kan göra en riktigt snygg video utan en mångmiljonbudget. Det räcker med en egen vision, litet påhittighet, en klar plan och en aning händighet.

Pomplamoose är en duo som består av Jack Conte och Natalie Dawn. De kommer från norra Kalifornien och är ett par även privat. Minnesgoda läsare av mina bloggerier kommer kanske ihåg att jag redan nämnt dem i min blogg Det sköna covererandets svåra konst där ni även kan se deras briljanta mashup av Lorde, 2Pac och Beck. Jack Conte har sagt att han inte gillar hur musik och artister ofta lyfts upp på piedestaler, att det känns falskt och påklistrat. Conte anser att musiken inte behöver vara sådan, utan att den även kan vara något som är helt normalt och som alla har tillgång till. Och det tycker åtminstone jag låter som en schysst syn på dagens populärmusikkultur. För att ytterligare litet tänka utanför den beryktade boxen har Jack Conte startat något han kallar för Patreon. Det är ett alternativ till andra gräsrotsfinanseringssajter som t.ex. Kickstarter och Pledgemusic. Det som skiljer Patreon åt från de andra är att istället för att finansiera ett specifikt projekt (t.ex. en skiva), så kan man via Contes sida blir något av en konstens och kulturens mecenat eller välgörare på heltid. Eller med ett modernt ord – en sponsor. Att man med ett godtyckligt månatligt belopp kan låta artister man gillar fortsätta göra musik och videon och lägga upp dem på internätet. Ett intressant inititativ som jag kanske måste återkomma till i en kommande bloggskrift.

Vid sidan av Pomplamoose har både Jack Conte och Natalie Dawn egna soloprojekt på gång som även de är väl värda att kolla in. För gör man det märker man vilka beståndsdelar respektive grapefrukt tillför den gemensamma fruktsalladen.

Pomplamoose / If You Think You Need Some Lovin’

Jack Conte / Pedals

Natalie Dawn / Please Don’t Scream

Dan Eskils musikbar

Kurt Cobain i New York Coliseum 14.11.1993.

Kurt luktar litet konstigt

Dags att lyfta fram kopplingen mellan Nirvana och jazz?

Obskyr vinyl 2: Yellow Dog / Beware Of The Dog

Fick topp 10-hit med Just One More Night.

Morrissey är en mästare på ord

Självbiografin fortsätter på den vältaliga linjen.

Obskyr vinyl 1: Scott Merritt / Serious Interference

Udda skivfynd ur mitt eget ödmjuka lilla diskotek.