Seniorer utmanar datoråldern

Alla äldre människor har inte sträckt upp händerna inför datoriseringen av samhället. Vi har träffat tre damer som har insett att det gäller att skaffa sig en dator och också lära sig hur man använder den om man vill hänga med i dagens värld.

Gunilla, Kristina och Rhea - som inte vill bli fotograferade - är också mycket nöjda med kursen Vardags IT för seniorer som de går på Svenska arbetarinstitutet i Helsingfors.

- Här är inga frågor man ställer dumma och lärarna har stort tålamod, konstaterar de.

- Jag insåg att jag måste skaffa en dator eftersom det är svårare och svårare att få information på annat sätt. Man kan inte längre gå någonstans för att fråga råd utan man hänvisas hela tiden till nätet. Tidtabeller finns på nätet, räkningar kommer som e-räkningar eller per e-post. Många äldre som saknar datorer blir helt utanför, säger Gunilla.

Man måste ha dator

Hon köpte en dator i våras men den är så annorlunda än den hon använde i arbetslivet så hon insåg att hon måste gå en kurs för att klara det hon vill klara.

Rhea håller med. Samhällets utveckling tvingar en att lära sig grunderna i hur man hanterar en dator.

Rhea är dagligen inne på nätet och Gunilla omkring tre gånger i veckan. Båda sitter vid datorn ungefär en timme per gång, sedan börjar det ta på axlar och nacke.

- Men det är samma sak också med yngre personer, också de har ont i axlarna och ryggen, konstaterar Rhea.

Inget slösurfande

Ingendera brukar slösurfa på nätet och favoriter är bostäder till salu, konstutbud som Ateneum, nyheter, antikviteter och ordlistor. Rhea brukar lägga patiens och Gunilla ser ibland program på Yle Arenan.

- Tjockare än vatten, till exempel. Missar jag ett avsnitt ser jag det på datorn, men jag gillar inte egentligen att se tv-program på en så liten skärm, säger Gunilla.

Ingendera har någon smarttelefon eller pekplatta. Gunilla tror att en pekplatta kunde vara bra eftersom man inte då alltid behöver koppla upp sig på en dator, men att skaffa sig en är inte aktuellt för henne i det här skedet.

Alla tre kursdeltagare, Gunilla, Kristina och Rhea har nog märkt att det är svårt att komma till rätta i dagens samhälle utan kunskaper i IT.

B-klassens medborgare

- Om man frågar om hur något fungerar får man ofta svaret att titta på nätet! Innan jag hade en dator kände jag mig nog ofta som en b-klassens medborgare. All service går via nätet och man måste veta var man hittar den. Viktiga saker som hälso- och sjukvård döljer sig bakom förkortningar och koder, det gäller att veta hur man hittar den, säger Gunilla.

Rhea berättar att hennes barnbarn nog hjälper henne att hitta i djungeln på nätet, men det går ofta så snabbt att hon inte hinner med.

Attityd mot äldre

Damerna tycker sig också ha märkt en viss attityd yngre försäljare till exempel i mobiltelefonaffärer har gentemot äldre.

Det är som om de värderar en redan i dörren och tänker att jaha, där kommer en som ingenting förstår av teknik, säger Kristina.

Gunilla berättar om hur det gick till då hennes mobiltelefon hakade upp sig.

- Den unga försäljaren sade något som jag inte begrep, så tog han telefonen av mig och pillade på den en stund - klck, klick klick - nu fungerar den, sade han.

- Och vad är nyttan med det, undrar Kristina, då vet du ju inte hur du ska göra nästa gång den hakar upp sig.

Inte ensam i affären

Själv går Kristina inte ensam in i en elektronikaffär, speciellt inte om hon måste fråga om något.

- Skulle du gå om du ska köpa en tvättmaskin, undrar Rhea.

- Javisst, då vet jag ju vad jag ska ha, konstaterar Krsitina.

- Men det är ju frustrerande att man upplever att man inte kan gå ensam in i en affär, en sådan känsla borde inte få förekomma, säger Gunilla upprört.

Hon konstaterar ändå att det oftast är unga människor som säljer mobiler och datorer och många saker är helt självklara för dem eftersom de har vuxit upp med dem. De förstår inte att äldre människor inte har ord för alla termer.

Annat än i arbetslivet

Alla tre arbetade med datorer så länge de var i arbetslivet.

- Men det var färdiga interna system som man kunde utan och innan eftersom man använde dem varje dag, säger Kristina.

Kristina var telefonist och skötte också de anställdas klockkort, Gunilla jobbade med kundkontakter och Rhea använde dator i kundtjänst inom bankvärlden.

- Men då gick man på kurs då det kom något nytt. Man lärdes på förhand om vad som skulle komma, det är inte som nu att man får lära sig i efterhand om allt som redan finns, säger Gunilla.

Rädd för sina egna tankar?

Det roar damerna att se hur vanligt det är att människor på allmänna platser hela tiden är uppkopplade via sin mobiltelefon.

Gunilla tror att de som ständigt pratar med någon i telefonen eller har musik i örat går miste om så många intryck.

- Men jag tror också att många är rädda för att vara ensamma med sina egna tankar. Om det är tyst får de ångest, säger hon.

- Jag brukar promenera på Fölisön och ser ofta människor som springer på ön med lurar i öronen. De har ju inte upplevt någonting! Inte sett färgnyanserna som ändrar från dag till dag, inte hört fågelsången, inte iakttagit något av vad som händer runt omkring dem. Det är synd, säger Gunilla.

Läs också:
Alla äldre har inte samma möjligheter på internet