En seger för kortfilmen

Knappt hade det klarnat att Selma Vilhunen, Kirsikka Saari och Elli Toivoniemi blivit nominerade till en Oscar innan man mer eller mindre undermedvetet började förminska dess betydelse. Först kom rubrikerna om "de finländska mammorna" som gjort en succéfilm - som om filmen tillkommit av glada amatörer som råkat bli inspirerade av egna mamma-erfarenheter och av bara farten knåpat ihop en film.

Sedan kom smått förklenande beskrivningar av filmen som "en sketch" och man tyckte sig kunna ana en viss tvekan om huruvida det här med finsk humor verkligen kan bära ända fram.

Varför har vi så svårt för att bara applådera det faktum att en finsk film (som den breda publiken aldrig hört talas om) lyckats ta sig igenom det nålsöga en Oscarsgallring utgör? Har det verkligen inte gått upp för alla att det ur ett nationellt perspektiv inte spelar någon roll om filmen vinner en statyett eller inte - den har redan vunnit.

Nya upptäckter

Hur många finländare kunde ifjol nämna namnet på en enda inhemsk kortfilm? Hur många hade reflekterat över att man delar ut Oscars även i denna kategori? Vem hade föreställt sig att några andra än de etablerade långfilmsnamnen någonsin skulle kunna bli aktuella i dessa sammanhang?

"Pitääkö mun kaikki hoitaa" visades både i tv och framgångsrikt på flera kortfilmfestivaler redan 2013 - men det är väl ingen tvekan om att det är nu som den nått "den vanliga publiken". Över hundratusen har t ex sett den på Arenan - trots att den där enbart är tillgänglig inom landets gränser.

Dessutom har långfilmspubliken kunnat se den som förfilm i samband med filmen "KORSO" - en underbar lösning som gärna kunde tillämpas oftare. Varför inte regelbundet visa kortfilmer före biofilmer? I en tid då många långfilmer blivit allt längre skulle det kanske finnas en beställning på att "förlänga" kortare långfilmer till en standardlängd på t ex två timmar.

Kortfilmen som konstform

Men det fina är inte bara nyheten om kortfilmens potential som fönster mot "den stora filmvärlden" - nej, viktig är även insikten om vilken mångsidig konstform den utgör. För visst finns det väl fortfarande en utbredd uppfattning om att kortfilmen enbart utgör någon form av övningsplattform för blivande långfilmsregissörer, att kortfilm är lättare att göra, att man gör kortfilm när innehållet inte riktigt räcker ända fram.

Men så är det alltså inte. Nobelpristagaren Alice Munro skriver inte noveller för att hon inte får ihop tillräckligt med ord för en hel roman - hon behärskar helt enkelt det kortare formatet intill perfektion. Detsamma gäller goda kortfilmare; att åstadkomma innehållsmässiga och visuella aha-upplevelser på några få minuter är en konst i sig. Det är utmanande att på kort tid skapa en helhet, ha något att säga och hitta rätt visuella uttryck för detta "något".

Och när man undrar huruvida humor väger för lätt i sammanhanget så är det bara att inse att få saker är så svåra att åstadkomma som fungerande komik. Det får inte bli ansträngt, inte slå över, inte bli alltför lokalt, inte för osmakligt.

I fallet "Pitääkö mun kaikki hoitaa?" är det vardagligheten och en viss värme som bär helheten. Stressiga dagar som blir fel från början har de flesta upplevt och när barnen svarar på mammas uppmaning om att ta på sig sina festkläder med att klä ut sig till Pippi och en Hogwarts-elev så utgör det kulturella koder som många känner igen även utanför Finlands gränser. Det enda man möjligen kan undra över är om slutets begravningsscen kan väcka anstöt någonstans.

Vem vinner?

Oberoende av vem som går hem med statyetten så vinner alltså den nationella kortfilmen i vilket fall som helst. Den har fått synlighet som konstform och därtill torde framgången innebära en positiv injektion för det finländska självförtroendet. När en finsk filmstuderande eller en fullfjädrad filmskapare inser att det är möjligt att ta sig igenom Oscarsporten även om man inte heter Aki Kaurismäki så borde det innebära att man med ökad tillförsikt kan se på sin bransch.

Så nu gäller det bara att söka upp "Pitääkö mun kaikki hoitaa" på Arenan (där den finns ännu en vecka), bänka sig framför Yle Teema natten mellan söndag och måndag och blicka framåt mot en framtid fylld av underhållande, vackra, utmanande och tankeväckande kortfilmer.

Hur tror du priserna fördelas på Oscarsgalan i natt? Rösta på dina favoritfilmer här!