”Jag är 28 år och mina barndomsvänner börjar dö”

Peter kommer från en helt vanlig bakgrund, uppvuxen i ett egnahemshus med sina föräldrar och syskon. Han klarade sig bra i skolan, sportade mycket och hade vänner. Men av någon anledning lockade drogerna honom redan i en tidig ålder och han började använda och sälja knark redan som tonåring.

- Det var alltid klart för mig, jag började dricka när jag var tolv. Och det kändes bra genast. Jag sportade mycket men på grund av en skada så måste jag sluta. Det var då som drogerna tog över. I början var det kannabis som var min grej. Jag började dra amfetamin när jag var sexton, sen extacy. Drogerna gav mig samma kick som idrottandet hade gett mig tidigare, säger Peter.

Skulle bli drogkung

Peter gick i skola på dagarna och sålde knark på kvällarna.

- När jag slutade skolan på dagarna började telefonen ringa. Samtidigt som jag sålde så gick jag också på droger. Då rullade allt på, jag fick pengar från drogerna och kunde köpa mer droger. Jag skulle bli drogkung och allt hade att göra med droger, och drogförsäljning. Det var helt klart för mig att det här var mitt liv. Att jag skulle gå hela det här livet så att antingen far jag i fängelse, eller så dör jag, som tur gick det inte så. Det här var liksom min grej. Om en ishockeyspelare ser det som sin grej att spela så var drogerna min grej och min bransch. Men det blev sen livsfarligt, så då slutade jag.

Allt kollapsade

Peter skrev studenten, men sen kollapsade systemet. Och han sökte hjälp, redan som 20-åring.

- Jag gick på NA-möten och det hjälpte mig. Där träffade jag andra som var i samma situation. Och flera av dem är nära vänner idag.

Designade droger

Peter kom i kontakt med designade droger när de började komma till Finland för tio år sedan.

- Designer droger är dåliga kopior av gamla droger som redan finns på marknaden. De är hur lätta som helst att få tag på. Allt finns på nätet. Du kan till och med köpa med "secure visa" och få tillbaka pengarna om du inte får ditt paket. Du får det hem i posten på två dagar, säger Peter.

Peter har också erfarenhet av hur farliga designade droger kan vara. Som sjuttonåring provade han på en designad drog. Och fortfarande idag får han leva med biverkningarna.

- Jag testade en hallucinogen, som är som LSD, jag köpte det från min kompis. Det skulle komma en sådan där tripp av det, och jag var intresserad av att se vad det var. Jag började se saker, fraktaler, röda och blåa. Det kändes som att jag var i rymden, det kom stjärnor och planetformer och spiraler som går runt. Jag såg att jag var inne i en tunnel full av färger. Trippen gick över sen på kvällen. Men när jag gick och lade mig, var det fortfarande kvar i huvudet. Jag tänkte att det går väl över på morgonen. Men det gjorde det inte. Och du kan tänka dig, jag var 17 år och jag tänkte att jag hade blivit tokig. Nu har det gått nästan tio år och fortfarande när jag stänger ögonen så ser jag blått och rött ljus. Jag har fått en synskada på grund av de designade drogerna.

Den designade drogen som Peter provade på var då inte olaglig i Finland.

Inte stämpla narkomaner

Det viktigaste är att de som är beroende av narkotika skulle få en chans att komma tillbaka till samhället menar Peter.

- Man måste erbjuda vård och sluta stämpla narkomaner. Sluta skuffa dem ut ur samhället. Om man först skulle förstå att det handlar om sjuka människor som vill ha vård, då kanske man till och med också skulle nå resultat.

Flera av Peters barndomsvänner har dött av överdos och några har tagit sitt liv.

- Jag är 28 år och mina barndomskompisar börjar dö, så ska det inte vara. Det är hemskt. När det händer, är det ju förstås jättehemskt och man ser aldrig människan igen, men samtidigt visste man att det kunde hända. Det är liksom vanligt också med sådana där hemska grejer, med sjukdomar och olyckor och alla möjliga konstiga saker. De där spökhistorierna blir så vanliga.

En ständig kamp

Peter kämpar varje dag med sitt beroende.

- Jag är rädd varje dag, varje dag. Man blir påmind om det hela tiden, folk kommer emot en på gatan som man har använt med. Ställen man har använt på, det är hela tiden i huvudet. Det är som en jävla sjukdom som man inte blir av med. De där psykiska abstinensbesvären är värre än de fysiska.

Peter har nu gått på Anonyma Narkomaners möten i åtta år. Han jobbar och studerar på andra stadiets utbildning.

- Åtta år har jag gått på drogvård, jag har skött mig och jag har skött mig mycket och bra. En viktig sak är att komma tillbaka till samhälle. Men av olika orsaker har jag emellanåt gått tillbaka. Det sitter djupt i mig, det är mycket svårt att kontrollera, så det tar lång tid att fixa det här. Man måste ha motivation. Det är inte lätt, men det är roligt när man har klarat det första året. Det är ljuvligt när man får känna på att vara nykter och inte befinna sig i den där desperata drogvärlden. Man behöver inte vara rädd, det känns skönt.

Peter heter någonting annat i verkligheten.

I fredagens Radar granskar vi myndigheternas kamp mot de nya designdrogerna. Programmet sänds klockan 11.03 och går i repris på söndag klockan 12.05. Efter fredagens sändning kan du också lyssna på programmet på Arenan.

Läs också: "Tullen tvingas ge tillbaka designade droger"