Hoppa till huvudinnehåll

Markus Ekholm: Kristen och idiotförklarad

Från 2014
Uppdaterad 27.06.2014 15:37.
Markus Ekholm.
Bild: Yle/Rolf Granqvist

Som kristen får man ofta ta stryk, skriver Markus Ekholm som bevakar ekonomi och politik på Svenska Yle. På samma sätt är det också med andra som inte är stöpta i formar som motsvarar de rådande politiska vindarna.

Det är inte salongsfähigt i dag att säga att man är kristen. I bästa fall är reaktionen en axelryckning, men ofta är reaktionerna negativa. Antingen ses jag som en representant för en medeltida förtrycksapparat eller så blir jag omgående idiotförklarad.

Och ja, kristendomens (och många andra religioners) allians med den heteronormativa makten är problematisk. Men till exempel motståndet mot ett könsneutralt äktenskap blir i ett strikt lutherskt perspektiv obegripligt. Äktenskapet är inget sakrament, utan ett civilrättsligt avtal mellan två vuxna mänskor. Kyrkan borde alltså strängt taget inte ha vigselrätt.

Och nej, jag tror inte att jag är en idiot. Om jag är en idiot så hör tre fjärdedelar av Finlands invånare till samma idiotförsamling. Flera miljoner mänskor är inte heller en massa som är stöpt i samma form.

Inom kyrkornas väggar finns det ett brett spektrum av olika sätt att utöva sin tro. En del är extrema i sina ståndpunkter, men de allra flesta befinner sig i något slags mittfåra som är alldaglig och inte speciellt mediesexig.

Varför är vi kristna då så irriterande? Jag tror att det handlar om två saker.

Dels om den gamla alliansen med makten. Det vill säga kristendomen ses antingen som en del av maktapparaten eller som ett lydigt verktyg för maktapparaten.

Dels handlar det också om att vi kristna ses som verklighetsfrämmande drömmare som i stället för att ta tag i existerande problem väntar på ett ingripande utifrån.

Är kritiken befogad? Absolut till en del.

Samtidigt är det den kristna alliansen med maktapparaten som har greppat de praktiska problem som mött de mänskor som genom tiderna har befolkat det här landet. Det går inte att skilja mellan den finländska kulturen och finländarnas trosuppfattningar.

Eskapismen då? Den bjuder vi på. Det går inte att rationalisera en fast uppfattning om någonting som vi inte kan veta något om. Det kallas för tro.

Jesaja 32:3 bjuder på en framtidsvision om en värld där rättvisa råder: ”Då ska de seendes ögon inte slutas, de hörandes öron ska lyssna.” Jag har alltid tagit bibelversen som en uppmaning att hålla ögonen öppna och tänka själv!