Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Ett liv som berättare

Från 2014
Uppdaterad 10.03.2014 14:40.
Birgitta Boucht iförd en grann halsduk.

Birgitta Boucht har i boken "Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift" formulerat en tro till skrivandet och texten som smittar av sig på läsaren. Det är en bok rik på ideer, generositet och kärlek till litteraturen. Här finns en orubblig tro på berättelsens kraft.

Uppställningen är löst kronologisk. Den är ett försök att hitta ett mönster. För mig som läsare framträder en bild av ett öppet, nyfiket sinne som engagerar sig i sin omvärld och tror på dialog.

Birgitta Boucht skriver om familjehemligheter som ett litet barn har svårt att få grepp om, men som överskuggar relationerna i familjen. Till exempel storasystern Kerstin, den soliga, som lämnas till en moster i Sverige och som familjen saknar utan att kunna eller få diskutera saken. Eller föräldrarnas äktenskap som är olyckligt. Till hemligheterna hör också modern Karins stora kärlek Gösta som hon aldrig ger upp kontakten till. Han är gift och återkommer med besked när hans fru dör efter decennier. Hemligheter av det här slaget inspirerar en blivande berättare och övar upp iakttagelseförmågan hos ett barn som försöker komma underfund med vad de vuxna inte berättar och hur barnet förväntas vara för att vara till lags. Egentligen tror jag att de flesta av oss har liknande familjehemligheter som har format oss, medvetet eller omedvetet.

Till Birgitta Bouchts generösa stil hör att föra in andra i sin berättelse. Böcker hon kommit i dialog med får komma till tals. Som t.ex Susan Griffths A Chorus of Stones där författaren bestämmer sig för att offentliggöra alla hemligheter av privat och offentlig natur som hon känner till. Tanken är att den kunskap vi undanhåller varandra är lika betydelsefull som den vi väljer att ge spridning åt.

En självbiografi i bitar

Förklädd och naken är en självbiografi i lapptäcksform. Här samsas längre diktsviter med dagbokstexter, tidigare publicerade texter och nyskrivet. Den inledande självbiografiska dikten anger tonen, en förundran över livets sorg och dess glädjeämnen. Världen sedd från sjunde våningen på Mechelingatan 4 B i Helsingfors.

Med i boken finns också det brev som den 17-åriga Birgitta skrev till sig själv som 50-åring. Författaren skriver att hon blir pinsamt berörd och rörd när hon läser brevet. Men jag som läsare tycker att där syns något av den målmedvetenhet och vakenhet som burit författaren och skribenten Birgitta Boucht genom alla dessa år som frilans i Svenskfinland.

Många av berättargreppen är som exempel ur skrivarkurser. Och missförstå mig inte nu. Dom fungerar, just för att det ofta är så vi betraktar våra liv. Skrivarkurserna är ett tema i sig eftersom Birgitta Boucht varit ledare för många, bland annat kursen Litterärt skapande vid Åbo Akademi. Ett sådant grepp är att granska sitt liv utgående från dom adresser där man bott. Då får man syn på olika perioder i sitt liv och olika sammanhang och konstellationer man ingått i. Här finns också ett smärtsamt avsnitt då den ensamförsörjande fru Boucht med tre barn inte hade någon adress att tillgå. Vilket ledde till att familjen för en tid splittrades i bostadslöshetens tröstlöshet innan den nuvarande lägenheten öppnade sina dörrar.

I goda vänners lag

Ett annat grepp, så att säga, är de sällskap och vänner hon hör till och samlat på sig under ett långt engagerat liv. Här finns bland annat Sämsta möjliga sällskap (som också är namnet på en diktsamling), Aprillgerillan, Sellerikademin och det lite tvivelaktigt ornitologiska Måssällskapet (namnet kommer sig av att medlemmarna inte just kände till andra fåglar, och måsar låter sig bekvämt beskådas från uteserveringar invid havet) .
Ni förstår andemeningen. Humor och glädje är livets salt. Återigen får läsaren en möjlighet att inspireras och helt enkelt ta efter och hylla sina vänner genom att inbjuda dem i roliga sällskap.

Ett tredje sätt att se på livet som Birgitta Boucht använder sig av är resan. Det kan betyda strapatsrika färder till andra sidan jorden eller inre resor i sällskap med andra resenärer d.v.s. böcker och författare. Även den som inte har råd att resa vitt och brett kan färdas i gott sällskap i tanken. Men Birgitta Bucht berättar också om resor som inte blir som man tänkt. Dom blir ofta goda historier efter en tid.

Engagemangets årtionden

En stor berättelse i boken är feminismen, både 70-talets aktiva period och 80-talets fredsengagemang. Litterärt började arbetet 1975 med boken Denna värld är vår, handbok i systerskap som hon skrev tillsammans med Carita Nyström. Efter det har det blivit 22 böcker i vitt skilda genrer som hon själv konstaterar att alla handlar om hur vi ska leva, hur vi ska överleva. Samhället och dess villkor är ofta närvarande i Birgitta Bouchts böcker.

Men hon väjer inte heller för personliga mörka teman som död och sjukdom, sorg och sjukbäddar. Allt det som hör till ett långt liv. Birgitta Boucht har en språkkänsla och en empati som fångar läsaren. Förklädd och naken är en bok att umgås med och spegla sig i. Vi får också träffa flere av författarens förebilder, bland annat Greta Langenskjöld som var rektor för Laurellska skolan när Birgitta gick i skola. En vid det här laget bortglömd författare som också var fredsvän och samhällsdebattör. ”Vart jag än kom hade hon varit där före mig”, skriver hon.

Jag för min del tror att framtida feminister och samhällsdebattörer kommer att tänka det samma om Birgitta Boucht. Däremot är jag inte orolig för att hennes böcker ska glömmas bort. För det är dom alldeles för fulla av liv. Förklädd och naken beskriver ett liv med stora kontaktytor till grupper av det mest skiftande slag. Det är en bok att ta till sig och låta sig inspireras av. Birgitta Boucht bjuder på både mänskliga tillkortakommanden, segrar, insikter, kamp och systerlig klokhet.