Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Krim, solskenet och morfarsfar

Från 2014
Uppdaterad 30.10.2015 11:05.

Solen lyser sådär illande klart som bara en marssol kan, gatorna i huvudstaden på Krim, Simferopol, är gropiga och dammiga och än blommar varken träd eller vårblommor men de står i knopp.

Det är nio år sedan jag var här senast och staden känns nästan ny för mig. Därför gör jag som jag alltid gör då jag kommer till en ny ort, jag promenerar, lyssnar och begrundar. För mig är det nästintill omöjligt att börja tala med folk utan att först ha tagit in dofter och stämningar. Kalla mig långsam om ni vill, men jag behöver en timme av tyst iakttagande innan jag är beredd att jobba.

I dag handlade väldigt många av de samtal jag lyssnade till om Ukraina och om Ryssland. Jag hörde folk kritisera demonstrationerna på självständighetstorget i Kiev i de mest hatiska tonlägen och jag hörde bekymrat dämpade röster som undrade vad framtiden ska föra med sig. Jag såg också unga flickor fnittrande spegla sig i sina mobiltelefoner och unga män rökande och intresserat titta på fnitterflickorna.

Det allmänna intrycket av Krims huvudstad var lugnt och sansat. Naturligtvis vimlar staden nu av journalister, tv-kameror stod uppställda på nästan varje gata i centrum och en massa journalister syntes tala med folk. Jag såg däremot väldigt få soldater.

Under min första tysta timme i staden gick jag faktiskt också och tänkte på min morfarsfar. Han kom nämligen till Krim för exakt 120 år sedan. Då var han underlöjtnant och kom hit för att efter sin utbildning vid Finska Kadettskolan i Fredrikshamn avtjäna sin obligatoriska praktik i ett ryskt truppförband.

Morfarsfar som hette Georg kom från Uleåborg, hans familj hade i några generationer ägnat sig åt utrikeshandel och sjöfart och eftersom familjen var både välbärgad och benägen för lungsiktighet hade den unge Georg sett mycket av Europas kurorter och pensionatsliv.

Jag antar att han trivdes bra här, hans kommendering räckte i drygt tre år och bland hans efterlämnade papper finns ett foto av en vacker flicka i långt, lockigt hår. Till min käre, gode George, står det på baksidan.

Under Georgs tid på Krim var här inget krig och jag hoppas innerligt att det inte ska bli något nu heller.

Möten och människor

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle