Krim i stormens öga

Medan hela Europa håller andan av fasa inför de eventuella följder konflikten om Krim kan få verkar det som om Krimborna själva skulle ha funnit sig i sitt öde. De flesta säger att det blir som det blir, Krim blir en del av Ryssland och det kan de själva inte påverka. Det verkar som om ingen skulle tycka att folkomröstningen på söndag har någon betydelse.

- De har redan bestämt allt för vår del, säger väldigt många människor i Krims huvudstad Simferopol.

En äldre man som heter Viktor påpekar att det trots allt är viktigt att valdeltagandet blir tillräckligt högt. Han har rätt, myndigheterna har meddelat att resultatet av folkomröstningen bara är giltigt om minst femtio procent av de röstberättigade verkligen röstar.

- Jag har bekanta som kommer åkande hit bara för att rösta, berättar Viktor. Mina vänner som jobbar i Krasnodarområdet i Ryssland men är mantalsskrivna här kommer hem för att rösta.

En kvinna som hör till minoriteten av Krimborna, hon är krimtatar, säger att hon misstänker att det har forslats in helt främmande människor som kommer att rösta. Själv vill hon inte ha något med omröstningen att göra, hon anser att det är illegitimt, falskt och förfärligt att det överhuvudtaget ordnas en sådan.

Köer vid bankerna

Utanför banker och vid bankautomater ringlar långa köer av människor som vill lyfta sina pengar. Det går rykten om att pengarna håller på att ta slut på Krim och att Ukraina inte sänder hit mera pengar. Ryktet har lett till att allt flera vill lyfta pengar och det i sin tur leder förstås till att bankerna börjar få ont om kontanter.

Få soldater dagtid

Efter alla rapporter om truppförflyttningar och soldater på Krim tyckte jag att det syntes till överraskande få soldater i gatubilden under dagen. Då skymningen föll rörde jag mig i kvarteren i utkanten av Simferopol och där såg jag många grupper av hemvärnssoldater söka sig närmare centrum.

Medborgargarden

De här grupperna bestod av män i väldigt varierande kläder och med olika utrustning. En del hade riktiga kommandouniformer och var beväpnade medan andra hade helt vanliga kläder och bar en armbindel som angav att de var frivilliga väktare.

Vid en trottoar såg jag en liten grupp män som blev instruerade av en man i uniform. Han höll en sköld framför sig och lärde dem hur man ska skydda sig om någon anfaller. Han visade bland annat på vilket sätt man skyddar sina smalben om någon slår med påkar. Då jag tog fram min kamera för att fota gruppen blev mannen arg och bad mig försvinna.

Dystra framtidsutsikter

Stämningen bland de människor jag talade med var samlad men något dyster. Tre män och två kvinnor i tjugoårsåldern stod sent på kvällen och pratade i en park. De berättade att de alla har en högre utbildning av något slag men att ingen av dem har ett jobb som motsvarar utbildningen.

- Vi jobbar som försäljare och kan kalla oss försäljningschefer eller något annat fånigt. I verkligheten handlar det bara om att stå och sälja något. Det känns inte alls bra, sa en av männen.

Två av dem tänker rösta på söndag tre låter bli. Alla var eniga om att det inte har någon betydelse om de röstar. De tror inte på någon bättre framtid vare sig som ukrainare eller som ryssar.

- Det är sorgligt och trist men det är så det är, sa en av kvinnorna.