Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Maskrosbarnet vände sig mot solen

Från 2014
Uppdaterad 27.06.2014 12:44.
Bildtext Jessika Arvik vände sin bakgrund till en styrka att hjälpa andra.

Hjälp finns att få och hjälp ska man kräva. Det säger Jessika Arvik som växte upp i en familj med många bekymmer. Pappa misshandlade både fysiskt och psykiskt och mamma drack. Idag mår 22-åriga Jessika bra och nu försöker hon hjälpa andra i samma sits.

Det var genom svenska programmet Fråga doktorn som Jessika Arvik förstod att det fanns andra som befann sig i samma situation som henne själv. I ett av inslagen såg hon Therese Eriksson, grundaren av organisationen Maskrosbarn, berätta om sina erfarenheter under uppväxten. I samma veva hörde Jessika om ett sommarläger som organisationen ordnade. Det var 2009 och hon var 17 år gammal.

- Jag kände igen mig i hennes berättelse och blev väldigt inspirerad av Erikssons drivkraft och styrka. Efter det där första lägret började jag med praktik på Maskrosbarn och sedan startade jag föreläsningarna. Nu jobbar jag heltid på organisationen.

Det skulle ju ordna sig

Nu har Jessika det bra, men det har inte alltid varit så.

- Min pappa var väldigt våldsam och misshandlade mig, mina syskon och min mamma. Han var hotfull och använde sig av maktspel. När mamma äntligen lämnade pappa trodde vi att allt skulle ordna sig, men det gick inte lika bra som vi hade hoppats.

Jessikas mamma började dricka mera och mera efter separationen och utvecklade ett alkoholmissbruk.

- När jag går i gymnasiet bor jag tillsammans med en mamma som dricker nästan varje dag. Jag hade alltid en klump i magen och gick hem på lunchrasterna för att se att mamma fortfarande levde. Hon var min bästa kompis och att se henne förändras var väldigt jobbigt. Det gick inte att nå henne och jag sörjde över att vi inte fanns på samma nivå längre.

Ville vara som mamma

När mammans missbruk tilltog föll Jessika själv ett offer för missbruk.

- För att döva alla känslor jag kände började även jag dricka. En orsak var nog att jag ville komma närmare mamma. Men när mamma flyttade från orten hände något stort. Då började jag söka hjälp och stöd för att bearbeta det jag varit med om.

Nuförtiden har Jessika ingen relation till sin far.

- Jag är inte bitter på honom. Men jag vill inte prata med honom eller träffa honom. Jag känner ingenting för honom egentligen. Mamma dricker fortfarande. Det har jag accepterat. Jag blir fortfarande arg och leden när jag upptäcker att hon är berusad, och det hoppas jag att jag alltid blir. Det betyder att jag älskar min mamma fortfarande, trots allt.

Jessika är tacksam för de som stått vid hennes sida. Även när hon mått som sämst.

- Jag vet inte om man ska kalla det tur eller vad, men jag har alltid haft vuxna som har trott på mig. Till och med de gånger jag inte väntat mig att någon skulle stå vid min sida. Det finns hjälp hjälp att få och det är det jag vill förmedla med mina föreläsningar. Du är värd att må bra även om din familj inte gör det.

Jessika Arvik besökte Vasa på torsdagen, i föreningen Drogfri ungdoms regi, för att föreläsa om hur det är att växa upp i familjer med missbruk och psykisk ohälsa.