Rädsla, utbildning och respekt
Jag såg Mia Pietikäinen i Bettina i måndags. Mia Pietikäinen är teknisk dykare som också gärna dyker i grottor. I mitt senaste blogginlägg "En grottdykares funderingar" reagerade jag på vad hon sa om rädsla i en artikel på webben inför tv-programmet. Att det är rädslan som håller henne vid liv.
Nå... Mia Pietikäinens resonemang är förstås mer nyanserat än vad som ryms i meningen ”rädslan håller (grott)dykare vid liv”.
I Bettina handlade det också om hur omfattande utbildningen som har med teknisk dykning att göra är. Därtill kommer de alldeles speciella utmaningarna med just grottdykning och dessutom på djup som t ex 150 meter. Mer utbildning. Och utrustningen. Mer utbildning.
Och här håller jag med Mia Pietikäinen. Hon talade bl a om hur krävande utbildningen är. Om hur olika (problem)situationer övas i den mån att du när det sedan händer något inte ens tänker. Du handlar. Och! Kanske det viktigaste av allt: panik är inte ett alternativ!
Häri ligger mitt problem med att se rädslan som något gott. Rädsla föder nervositet och osäkerhet. Rädsla, nervositet och osäkerhet leder till farosituationer. Och rädsla och osäkerhet är ingen bra grund att stå på för att undvika panik.
Och så är det: panik är verkligen inte ett alternativ! Jag blev glad när Mia Pietikäinen också talade om respekt. Respekten för vattnet.
Dessutom gillade jag att hon undviker att tala om hur djupt hon dyker. Hon har sett så det räcker av machofasoner och ”manlig tävlan” för att gå med i den leken.
Se Mia Pietikäinen i Bettina i måndags (17.3.2014) ungefär 20 minuter in i programmet.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
