Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

"Jag skulle vilja ha någon att gå på restaurang med"

Från 2014
Uppdaterad 27.06.2014 16:33.
Bild: Yle/Nicole Hjelt

Det finns många vuxna personer med funktionsnedsättningar som drömmer om att kunna göra roliga saker på fritiden, som att gå på bio eller ut och äta. Men de klarar inte av att göra det på egen hand.

Stödpersonsverksamheten Fyra betydelsefulla timmar arbetar med att hitta frivilliga som kan ägna några timmar i månaden till att göra fritidsaktiviteter med de stödbehövande. Det är ändå oerhört svårt att hitta stödpersoner i huvudstadsregionen på svenska.

- Det är ett halvt år sedan jag senast hade en stödperson. Jag skulle vilja ha en ny, berättar Yvonne Heins.

Heins bor på ett stödboende och är en av skådespelarna i Duv-teatern, en teater för personer med intellektuell funktionsnedsättning. På fritiden går Heins gärna på bio, ut på promenad eller shoppar.

- Vi brukade göra sådant med min förra stödperson, men sedan tog det slut, berättar Heins.

"Det känns tråkigt utan stödperson"

- Det bästa är att ha någon man kan umgås med. Vi åkte till exempel till Sveaborg och gick omkring där när det var varmt. Jag minns kyrkan, säger Heins.

Heins tycker även om att gå på restaurang och hoppas på att hitta en person hon kunde gå ut och äta med.

- Jag brukade gå och äta pizza med min förra stödperson, men jag tycker också om kinesisk mat, berättar Heins.

Nu hoppas Heins på att hitta en ny stödperson så snart som möjligt.

- Att vara utan stödperson känns tråkigt, kanske lite sorgligt också. Bara jag snart skulle få en ny, då skulle jag vara glad. Jag har ingen skillnad vem det är, bara det är någon, konstaterar Heins.

Som en kompis

Nonni Mäkikärki arbetar som samordnare för stödpersonsverksamheten. Då man ansöker om att bli stödperson paras man i allmänhet ihop med en stödbehövande som har liknande intressen. Målet är att båda ska njuta av aktiviteten och att man ska ha roligt tillsammans. På så sätt påminner stödrelationen mycket om en vanlig kompisrelation.

- Om relationen pågår en tid så blir det en vänskapsrelation. Jag har hört många säga att de är vänner.

Mäkikärki fungerar själv som stödperson till en ung kvinna.

- Min "stödis" brukar ofta komma hem till oss på besök. Jag har en liten dotter och på det här sättet har hon fått en extra, lite roligare, moster, förklarar Mäkikärki.

Mäkikärki säger att vem som helst passar som stödperson, det viktigaste är att man är pålitlig.

- Man ska kunna hålla vad man lovar. I övrigt handlar det helt enkelt bara om att var en medmänniska, säger hon.

Aktiviteter som man tar för givet

Mäkikärki säger att stödpersonen möjliggör saker för den stödbehövande som människor utan funktionsnedsättningar ofta tar för givet.

- Den kommunala servicen täcker dagverksamhet och boende, men en stor del av vardagen är fritid. Vi som inte har en funktionsnedsättning kan gå på bio eller ut och äta när vi känner för det. Ifall vi har lust kan vi ta en promenad med en kompis, men våra stödbehövande kan inte göra det utan stöd, förklarar Mäkikärki.

Hon vill också understryka att stödparet inte behöver stå för utgifterna själva.

- Man kan få kostnadsersättning från kommunen, och så ersätter vi en del kostnader, säger Mäkikärki.

4bt arbetar ständigt med att försöka rekrytera nya stödpersoner.

- Vi deltar i mässor, festivaler och är aktiva på sociala medier. Vi har även en ny blogg som lanserats den här veckan där stödpersonspar skriver om sina erfarenheter, berättar Mäkikärki.

4bt arbetar med att hjälpa de stödbehövande att använda sociala medier. Det är tänkt att man via 4bt ska kunna efterlysa en stödperson på till exempel Facebook.

- Det är inte så lätt att hitta en stödperson här. Det finns så många olika slags frivilligverksamhet man kan ägna sig åt, och människor är upptagna med familj och jobb, konstaterar Mäkikärki.

Ingen att gå på ishockeymatch med

Vi tar en promenad med Heins och Mäkikärki efter intervjun.

- Det är roligt att gå ut, säger Heins.

Hon pekar mot Stadiontornet och berättar att hon gick upp till toppen av tornet med sin förra stödperson.

- Men det var ganska skrämmande att vara så högt uppe, konstaterar hon.

När vi vandrar förbi ishallen på Nordenskiöldsgatan berättar Mäkikärki att många av de stödbehövande är ishockeyintresserade.

- Många drömmer om att gå på en match, men de har ingen att gå med, berättar Mäkikärki.

Om du är intresserad av stödpersonsverksamheten kan du gå in på 4bt.fi.