Vad betyder reformen för den vanliga finländaren?

Den största frågan efter söndagens besked om att riksdagspartierna nått en överenskommelse om hur social- och hälsovården ska organiseras i framtiden handlar nu om hur tjänsterna i praktiken kommer att ordnas. Målet är att alla medborgare i Finland ska få jämlik vård.

Vad är det fråga om?

Det är klart att ansvaret för all social- och hälsovård i framtiden kommer att ligga på fem regionala områden som troligen bygger på de upptagningsområden som universitetssjukhusen nu har medan det är kommunerna som ska producera tjänsterna. De fem områdena byggs sannolikt upp kring Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Kuopio och Uleåborg.

Det är i dagsläget oklart vilka kommuner som hör till vilka områden, men alla kommuner kommer att införlivas i något av de fem områdena. Områdena kommer att organiseras som det som i dag är känt som samkommuner. Det betyder att beslut fattas av fullmäktige, sannolikt också av staten.

Hur ska det här ske?

Områdena organiserar tjänsterna och fattar besluten, kommunerna producerar dem. Områdena har helhetsansvar för all vård, socialvård, primärvård och specialiserad sjukvård. Det största området har hand om två miljoner klienter, det minsta under en miljon.

Varför genomförs det här?

Orsaken till reformen är delvis ekonomisk. I dagsläget är vården på sina håll ineffektiv och både resurser och kunnande går i vissa fall till spillo, medan det i andra kommuner kanske inte alls finns sådant kunnande som skulle behövas eller de resurser som behövs. En annan viktig orsak till reformen är att garantera jämlikheten för medborgarna i Finland. Den vård man får ska inte längre variera enligt var man bor. Man vill också garantera en vårdkedja som fungerar istället för att folk skyfflas från en instans till en annan, som det nu går ibland.

Nu kommer vi vidare efter flera år av oklarheter kring vad som ska ske med social- och hälsovården. Reformen gör så att Finland får ett system som liknar det som många övriga Europeiska länder har, exempelvis Danmark och Belgien.

Med vilka pengar ordnas vården i de regionala områdena?

Kommunerna betalar alla en summa enligt invånarantal, inte enligt behovet av sjukvård. En kommun kan alltså inte längre ruineras av en enda sjuk invånare, men samtidigt minskar kanske viljan att främja hälsan bland invånarna.

Beslut om exempelvis inköp av dyra apparater som behövs i vården kommer i framtiden att fattas så att man beaktar läget i hela landet. En kommun kan inte fatta beslut om att en dyr apparat ska köpas in eller inte köpas in och på det viset garanteras också att resurser inte slösas.

När ska reformen ske?

Tjänstemän fortsätter nu att fila på detaljerna i reformen. En parlamentarisk styrgupp ska tillsättas med representanter från alla partier. I sommar ska propositionen på remissrunda och i höst tar riksdagen ställning till den. De fem områdena ska inleda sin verksamhet den 1 januari 2017.

Vad gör en vanlig kommuninvånare när hon eller han blir sjuk?

Behöver man vård ska man söka sig till närmaste vårdcentral, precis som nu. Det är tills vidare oklart hur många vårdcentraler och sjukhus som kommer att slås samman och var man kommer att behöva spara.

Vad händer med kommunreformen?

Social- och hälsovården kopplas nu loss från kommunreformen, som inte påverkas av de beslut som fattas i det här sammanhanget. De två enorma reformerna har alltså inget med varandra att göra längre. Kommunreformen behövs ändå fortfarande säger kommunminister Henna Virkkunen (Saml).

Vad blir kommunernas uppgift?

Kommunerna ska delta i serviceproduktionen. Främst handlar det då om närservicen, som till exempel hemvård för äldre. Sådana tjänster ska också i framtiden skötas nära medborgarna.

Hur går det med vården på svenska?

Den ska tryggas enligt grundlagen, heter det just nu åtminstone. I praktiken är det ändå svårt att säga hur det går.

Vilka är de största problemen?

Samarbetet är ännu ett stort frågetecken. Hur kan man säkerställa att basvården, specialvården och socialvården fungerar tillsammans utan att vårdkedjan avbryts? Det är också oklart hur tjänsterna i praktiken ska produceras. En annan svår fråga är hur man garanterar demokratin då det är fråga om så stora områden som ska agera som en helhet.

Läs också:
Överenskommelse om hälsovårdsreformen
Huovinen: Folk ska inte längre kastas från en tjänst till en annan
Sjukvårdsdistrikten tar emot reformen med öppna armar
"Regeringen kom till en återvändsgränd"