Hoppa till huvudinnehåll

Titta och lyssna

Ulfis Kolumn - "tuota"

Från 2014
Uppdaterad 25.03.2014 15:04.
Ulf Persson

Mitt första besök i Finland hade mycket väl kunnat bli mitt sista. Det var för mer än fyrtio år sedan, det var mitt i vintern och mörkt och kallt och allmänt obegripligt. Överallt långa och svåra ord. Språket som en total mur, alltså. Jag blev nedstämd, och mitt inre kändes lika mörkt som den omgivande bistra vinternatten. Men - tänkte jag – skam den som ger sig. Jag får lyssna och försöka lära mig. Mandom mod och morske män, ungefär. Det var då det hela höll på att ta en ända med förskräckelse.

Blev nämligen hörande vittne till ena ändan av ett långt telefonsamtal, där jag tjuvlyssnade intensivt och intresserat. I mitt tjuvlyssnande försökte jag urskilja om det fanns något lättfattligt och måhända begripligt i ordmassan. Då fick jag till min glädje höra att det fanns ett ord som återkom tämligen ofta, för att inte säga mycket ofta, och jag drog då den fullkomligt logiska slutsatsen att detta ord måste vara språkets viktigaste.

När samtalet väl var över frågade jag därför vad ordet betydde. Det svar jag fick, förbryllade mig till den grad att jag inte kommit över det än. Svaret var – ingenting! Ordet betyder egentligen ingenting.
Varför då säga det …? Försökte jag men den synpunkten gick inte hem. Dock var det nära att jag gjorde det.

Och ordet, vilket var det? Svar: ”tuota”. Har man ingenting att säga, säger man alltså ”tuota”. Har man absolut ingenting att säga, blir det ”tuota tuota”. Ack detta härliga finska språk!

Ulfis tidigare här

Mera Ulf på bloggen ulf perssons blogg

Mer om ämnet på Yle Arenan